Biblioteken skall inte kundanpassas
I FRILĂGE. SprĂ„kbruket sĂ€nde rysningar. Det mĂ„ vara att ett vinstdrivande företag mĂ„ste var kundanpassat. Men ett bibliotek?
Bo-Ingvar Kollberg
Foto:
Det hĂ€r Ă€r en krönika. Ă
sikterna i texten Àr skribentens egna.
Visst stÄr biblioteken inför nya uppgifter och utmaningar inför framtiden. Men att börja beskriva villkoren i ekonomiska termer, samtidigt som girigheten fÄtt vÄrt ekonomiska system att skaka betÀnkligt, Àr att ge upp pÄ förhand. Snarare behöver samhÀllet ge plats för en helt annan sorts vÀrderingar. DÀr har den ur en humanistisk mÀnniskosyn och tradition utvecklade biblioteksverksamheten Ätskilligt att bidra med.
En del av programmen under torsdagen var vikta Ät bibliotekens identitet. Det Àr ett Àmne som borde passa som hand i handske i vÄr pÄgÄende brytningstid med nya definitioner för Ätskilligt. Att som arkitekten Ricardo Ortiz, frÄn BOT-arkitekter i Stockholm, föreslog ge biblioteket en utslÀtad funktion, dÀr det som "idéhus" kombineras med allt frÄn integration till shopping Àr att fÀrdas i fel riktning.
Det Àr inte biblioteket som skall lösa alla samhÀllsproblem. Om det förlorar kontakten med sitt ursprung i en allmÀn samhÀllsgröt, tappar det sitt sÀrskilda uppdrag och sin mening . Ett helt annat sÀtt att nÀrma sig frÄgan kom till uttryck hos Karin Runevad, verksam vid Stockholms stadsbibliotek, under ett estradsamtal pÄ eftermiddagen. "Reclaim the library", utbrast hon. Den stÄndpunkten Àr vÀrd allt stöd den kan fÄ.
En Äterblick pÄ det sena 1900-talets biblioteksdebatter gav forskaren à se Hedemark, som nyligen disputerat i Àmnet vid Uppsala universitet. Hennes förelÀsning fick inleda dagen och handlade inte sÄ lite om hur olika debattörer nÀrmat sig de hÀr frÄgorna frÄn litteraturutredningen vid 1970-talets början till resonemangen kring en bibliotekslag inför valet 2006. Vi mÄste bli skickligare pÄ att synliggöra för andra vad vi Àr bra pÄ, uppmanade Hedemark de nÀrvarande bibliotekarierna. Och detta gÀller inte minst i det vÀxande biblioteksrum dÀr webben blivit en ofrÄnkomlig del, tillade hon.
BÀsta möjliga avstamp för ett sÄdant synliggörande gav eftermiddagssamtalet, dÀr ocksÄ Stockholmsverksamma Katti Hoflin och Nina Frid deltog. Ingen behövde efterÄt tveka om huruvida utlÄning av skönlitteratur hör till bibliotekens kÀrnverksamhet. Men Ànnu mera blev det en diskussion, dÀr deltagarna gav uttryck för det viktigaste av allt, tilltron till det egna arbetet och dess meningsfullhet. Katti Hoflin jÀmförde de biblioteksanstÀllda vid ett fotbollslag eller ett sammansvetsat barnmorsketeam. Mera sÄdant, ville man gÀrna tillÀgga!
Samma sjÀlvförtroende och tro pÄ den egna uppgiften, eller produkten skulle kanske Maija Berndtson ha sagt, fanns Àven hos Karin Runevad som kallade Asplundshuset vid SveavÀgen i Stockholm för ett "berÀttandets hus". Med företrÀdare av den kalibern för det svenska bibliotekarieskrÄet finns det gott hopp om framtiden.
I FrilÀge.