Berlin minerat av konst

Lucid Dreams kallar Birgit Ostermeier sin sommarutställning i det lilla galleriet på Brunnenstrasse i Berlin. Där har hon som gallerist och curator samlat en handfull av sina konstnärer till en tematisk utställning där verken präglas av det vakna, medvetna drömmandet som tangerar gränserna mellan den visuella och mentala verkligheten.

Galleri Birgit Ostermeier är ett av Berlins många små kvalitetsgallerier där man kan göra nya upptäckter när det gäller intressanta unga konstnärskap snart sagt vid varje nytt besök. I den här utställningen pekar galleristen själv gärna på sitt senaste "fynd", 27-åriga Londonbördiga Anna Hughes, vars drömska måleri tveklöst väcker mersmak.
Mitt eget "fynd" blir dock Berlinkonstnären Jakob Mattner, vars raffinerade arbeten i vaxkrita på papper gestaltar ett spanskt 1400-talslandskap där ett av historiens många utslag av antisemitism utspelade sig. Mattners tekniskt mycket drivna teknik gör historien genomlyst på ett sätt som ger utställningen en tematisk fördjupning. Av de övriga medverkande fäster jag mig mest vid Sarah Nesbit, USA-bördig, numera Berlinbaserad konstnär vars i konkret mening flerdimensionella målningar tycks kunna visualisera drömmens obegränsade associationsfrihet.

Lindenstrasse är en annan "konstgata" i Berlin som alltid är värd ett besök. Här har en rad kvalitetsgallerier med svenske Nordenhake i spetsen samlat sig till ett konstkluster. I sommar kan man hos Nordenhake bland annat se Antony Gormleys skulptur Feeling Material XXX, en mänsklig gestalt visualiserad i stål. Spencer Finchs fotoserie Thank you, fog, sticker ut, och i Nordenhakes sommarutställning ingår också en av Imi Knoebels "ritzbilder", målningar där Berlinaktuella Knoebel valt att skära sönder duken.
Granne med Galerie Nordenhake på Lindenstrasse ligger Galerie Konrad Ficher, där man hela sommaren kan se en stor utställning med tidigare aldrig visade verk av fotokonstnärerna Bernd och Hilla Becher. Paret Becher har bildat skola inom konstfotografin med sina sakliga redovisningar av industrisamhällets arkitektoniska uttryck.

Temporära Kunsthalle vid Schlossplatz är vid mitt Berlinbesök stängd för omhängning. Men i projektrummet, tidigare konsthallens garderob, har Michael Hakimi gjort en minimalistisk, konceptuell installation. Konstnären har helt enkelt målat rummet - tak, golv och väggar - i sin egen hudfärg, en varmt gyllenbrun ton. Besökaren omsluts i ett intimiserat möte av konstnärens egen kroppslighet; en säregen upplevelse.
Inte långt från Lindenstrasse ligger Alte Jakob Strasse, där Berlinische Galerie i sommar har flera sevärda utställningar i sina spatiösa lokaler. Samlingsutställningen As time goes by, fotomontage från 1918 till 1938 av John Heartfield och en originell rumsinstallation av Gregor Hildebrandt, byggd av inspelade kassett- och videoband, tävlar om besökarens intresse.

Allra bäst hos Berlinische Galerie är dock den stora presentationen av Klaus Staecks politiskt och kulturpolitiskt radikala, ironiskt vassa affisch- och fotokonst. Staeck är den skoningslöse sanningssägaren som med drastisk svart humor genomlyser sin samtid i såväl verbala som visuella formuleringar.
Vorsicht Kunst! (Varning för konst!) heter en av hans mest berömda affischer formad som en trafikskylt som varnar för "stenskott" från kända konstnärer. Staecks träffsäkra sarkasmer varieras i ett hundratal verk. Ett urval affischer återfinns också på olika adresser runt om i Berlin denna sommar.
Det gäller alltså att se upp: risken att bli träffad av konsten i Berlin är överhängande.

Bild: berlin1
bildtext: Vorsicht Kunst! Affisch av Klaus Staeck.

bild: berlin2
bildtext: Blind Man's Bluff. Målning av Anna Hughes

Berlin minerat av konst

Cristina Karlstam har besökt ett antal Berlingallerier som i sommar visar spännande utställningar.