Berlin är en becksvart historia

Skivan sågades av kritikerna när den kom 1973 och Reed har konsekvent vägrat att spela låtar från den i över 30 års tid.
Men 2006 gjorde han "Berlin" som en slags rockopera, där albumet framfördes i sin helhet, från första till sista låt, inför en entusiastisk publik på St Ann's Warehouse i Brooklyn, New York.
Konstnären och regissören Julian Schnabel, hyllad och Oscarsnominerad för dramat "Fjärilen i glaskupan", stod för scendekoren och filmade konserten. Även Schnabels dotter bidrog med kortare sekvenser som flimrar förbi, där skådespelaren Emanuelle Steiger gör rollen som Caroline, heroin chic som få andra.

Men inte funkar "Berlin" som biofilm för det.
Reeds temaskiva från 1973 handlar om knarkaren Caroline och hennes vinddrivna polare i Berlin, en becksvart historia där allting går åt helvete. Den pretentiösa, tillkonstlade glamrocken är typisk för sin tid - samtidigt otypisk för Reed, de få ackordens maestro i Velvet Underground.
Och låtarna har inte åldrats särskilt bra. Reeds ack-så-duktiga kompmusiker tar udden av de trasiga texterna, som Lou egentligen sjunger så fint. Gitarrsolona avlöser varandra, trummisen fläskar på och gospelkören hamnar i skymundan.
Schnabel och hans team fångar konserten enligt mall 1A med snygga kameravinklar och dynamiska klipp, men jag saknar närvaron, vill se mer av Reeds fårade ansikte.
Först mot slutet, i de djupt sorgliga låtarna "Caroline says II" och "The kids", bränner det till.

Filmen är, ironiskt nog, som bäst under ett av konsertens extranummer, då gästande Antony Hegarty framför Velvets klassiker "Candy says" så att Reed får tårar i ögonen.
Att "Berlin" brukar kallas för den mest deprimerande skivan i världshistorien känns plötsligt alldeles självklart.

Berlin är en becksvart historia

FILMRECENSION. Solen skiner, knopparna har brustit, kärleken blomstrar och fåglarna kvittrar. Eller kanske inte. För alla som skyr den ljuva sommaren som vampyrer och vill kräkas åt allt det fina kommer räddningen nu: Lou Reeds miserabla "Berlin" har förvandlats till konsertfilm.