Bergmanveckan - ett arrangemang som växer
KRÖNIKA. "Jag fattade inte slutet, vi måste prata om det. Eller? Fattade du?"Kommentaren hördes i helgen på Sudersandsbion på Fårö på norra Gotland.
Foto:
Den fjärde Bergmanveckan, arrangemanget som borrar i Ingmar Bergmans produktion, är över. Hedersgästerna, den brittiske regissören Kenneth Branagh och skådespelaren Bibi Andersson, har åkt hem. Rekordmånga biljetter till filmerna, samtalen, föreläsningarna, evenemangen har sålts, och arrangörerna kan pusta ut.
Årets självklara dragplåster var premiären av Kenneth Branaghs film Trollflöjten, som följdes av ett samtal med regissören själv. Kvällen därpå introducerade Kenneth Branagh sin favorit-Bergmanfilm, som visade sig vara Fanny och Alexander. Och så har det varit Bergmansafari till några av hans många inspelningsplatser på ön, samtal om Bergman som samhällskritiker, visning av Bildmakarna, Djävulens öga, Fårödokument. Med mera, med mera - Bergmanveckan är ett arrangemang som sväller och som nu sträcker sig över sex fulltecknade dagar.
Veckan både inleddes och avslutades med visning av Persona, en film som spelades in på en av Fårös steniga stränder och med Liv Ullmann och Bibi Andersson i huvudrollerna.
Och mannen i bänkraden bredvid min, han som inte förstod slutet, är i gott sällskap - Persona är en film som väcker frågor.
Enligt Jannike Åhlund, en av Bergmanveckans arrangörer, är Persona en av Bergmans mest analyserade filmer. "En fyrbåk i hans produktion", sa hon när hon hälsade oss välkomna till visningen, "och ett föremål för ständig analys".
Filmvetare har ägnat mycket tid åt att vrida och vända på frågeställningen: vad är det här för en film? Egentligen? Vad är det som händer mellan den stumma Elisabet Vogel (Liv Ullmann) och den pratande, på gränsen till pladdrande, syster Alma (Bibi Andersson)? Är de samma person eller inte och är de förälskade eller inte och spelar det någon roll?
En som självklart har funderat är Bibi Andersson själv. Tidigare under veckan berättade hon för publiken om sina tankar kring Persona. Ungefär så här sa hon:
"Kanske är det en film om Bergman själv, dels om en snäll, dels om en mindre sympatisk sida av honom. Kanske är det två sidor av vilken människa som helst. Eller kanske är det bara en film om en som pratar och en som är tyst".
Så jobbar vi med nyheter