På dagen för 100 år sedan, söndagen 14 juli 1918 kl 00.15, födde sjuksköterskan Karin Bergman en son på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Fadern var pastorsadjunkten Erik Bergman. Det var en vacker högsommardag, men en synnerligen orolig tid.
Den nyfödde gossen, som var familjen Bergmans andra barn, skulle döpas till Ernst Ingmar. Han skulle bli världsberömd film- och teaterregissör.
Långt senare när Ingmar Bergman skrev sin berömda självbiografi ”Laterna Magica” inledde han med att skildra sin nedkomst på följande dramatiska sätt:
”Då jag föddes i juli 1918 hade mor spanska sjukan, jag var i dåligt skick och nöddöptes på sjukhuset.”
Inget av detta stämmer, visar en genomgång av förlossningsjournalen på Regionarkivet i Uppsala, men det finns vissa förklaringar till att den här historien levt vidare i Ingmar Bergmans minne.
Karin Bergman skrevs in 9 juli 1918 på den gynekologiska mottagningen vid Akademiska sjukhuset. Enligt Erik Bergmans sentida skildring hade makan känt sig medtagen. Karin Bergman var en många gravida som noterades för ”albuminuria” (äggvita), men inga andra fel noterades. Hon överfördes till barnbördssjukhuset efter några dagar. Hälsotillståndet var, enligt journalen, ”utan anm”.
Värkarna började på förmiddagen 13 juli och strax efter midnatt 14 juli föddes barnet. Det var en gosse som vägde 3 430 gram och hade en längd av 53 cm.
Tvärtemot vad Ingmar Bergman skriver var hans tillstånd inte ”dåligt” utan ”godt”, enligt journalen. Mor och barn skrevs ut 27 juli från Akademiska. Det var några dagars längre vistelse än för de flesta andra mödrar, men några komplikationer finns inte antecknade.
En gissning kan vara att det var problem med att få i gång amningen. I många journaler står att ”barnet tagit bröstet”, men här saknas den uppgiften. Gossen växte ändå till sig och vägde 3 700 gram när mor och barn skrevs ut.
De flesta nyfödda barn vid den här tiden döptes på sjukhuset. Det gällde dock inte Ingmar. Det var inte tal om något nöddop. Han döptes en dryg månad gammal.
Men redan dagen efter nedkomsten kunde de som slog upp tidningen Upsala (av många kallad Nollan) läsa en annons som förkunnade att makarna Bergman fått en son. Och där stod namnet, Ernst Ingmar. Någon tvekan om vad barnet skulle heta om det blev en pojke fanns inte.
Förmodligen hade Ingmars mormor redan på söndagen skyndat över Västgötaspången till tidningens redaktion på Östra Ågatan för att snabbt hinna få in annonsen.
Att Ingmar Bergman föddes i Uppsala var ingen tillfällighet. Familjen befann sig i uppbrott och här fanns en fast punkt. Här fanns också familjens läkare, professor Carl Josephson.
Fadern Erik Bergman hade en tjänst som pastorsadjunkt i brukssamhället Forsbacka, Valbo socken, i Gästrikland. Men så sent som i juni 1918 hade familjen påbörjat flytten till Stockholm, där Erik Bergman fått motsvarande tjänst i Hedvig Eleonora församling.
Den fasta punkten i Uppsala var Anna Åkerblom, Ingmar Bergmans mormor. Hon hade med barnen Karin och Ernst flyttat till Uppsala redan 1903. Ingmars mor Karin hade delvis gått i skola i Uppsala, flickskolan Magdeburg. I den röriga situationen med samtidig flytt för familjen Bergman och en väntad nedkomst var det naturligt att söka stöd hos Anna Åkerblom, i familjekretsen kallad ”Ma”. Hon utgjorde hjärtpunkten i ett gästfritt och kultiverat hem i det pampiga huset vid Trädgårdsgatan 12 i Uppsala. Hennes make Johan, Ingmars morfar, är vid den här tiden redan svårt sjuk och avlider 1919.
Om vi förlitar oss på de nyblivna föräldrarnas uppgifter for mor Karin med den nyfödde i stort sett direkt från Akademiska till Mas sommarhus ”Våroms” i Duvnäs i Dalarna för att vila upp sig. Här döps också Ingmar 19 augusti, drygt fem veckor gammal, ”en augustiafton i solnedgången i blomsterhörnet i stora rummet”, som Karin Bergman skulle skriva i ”Släktboken”.
Men hur var det då med spanska sjukan och familjen Bergman?
Enligt Erik Bergman förde han med sig smittan från Stockholm när han kom upp till Dalarna och stannade där en tid efter Ingmars dop. Han blev själv liggande en vecka och när familjen senare kom ned till den nya ”mörka” lägenheten på Skeppargatan i Stockholm skall alla ha insjuknat. Det var troligen en lindrigare variant av influensen som de drabbats av. Alla tillfrisknade.
Många hade inte den turen. Spanska sjukan var en världsomspännande pandemi i form av allvarlig influensa som svepte över världen med start våren 1918. Antalet dödsoffer beräknas till 22–50 miljoner, ibland anges den dubbla siffran. I Sverige dog drygt 27 000 personer enbart 1918, i Uppsala län, som var långt ifrån värst drabbat avled 534 personer samma år.
Från juli ökade fallen kraftigt, UNT kunde rapportera att smittan nått Uppsala 24 juli, de första dödsfallen i staden inträffade i september, en kulmen kom i november.
Det ovanliga med spanskan var att den drabbade personer i åldern 20–40 år värst. De först smittade var ofta värnpliktiga.
Beredskapen för epidemin var dålig. Tidningarna rapporterade dagligen om spridningen av sjukdomen, men allmänheten uppmanades att ”ta det lugnt”. Terminsstarten för skolorna i Uppsala sköts upp två veckor, kunde man läsa 17 augusti. Under hand vidtogs olika åtgärder. Spanska sjukan skulle komma att prägla hela samhällslivet resten av året.
Fler moln förmörkade sommarhimlen 1918. Tidningarna rapporterade dagligen om det stora kriget som med sitt ofattbara massdödande fortskred på sitt femte år. Den tyska våroffensiven hade brutits, och det som skulle komma att kallas det andra slaget vid Marne i mitten av juli 1918 gick mot ett nederlag för tyskarna. Samtidigt kom bulletiner från det brutala inbördeskriget i Ryssland, drygt ett halvår efter bolsjevikernas militära maktövertagande.
Världskriget medförde livsmedelsbrist och ransoneringar, något som påverkade vardagen för de flesta. Tidningarna fylls av notiser om vad som går att köpa för ransoneringskort, smörkortskuponger, om mjölkbrist, fläskinventeringar och potatiskvoter.
Samma dag som Ingmar Bergman föddes i Uppsala gick filmen ”Enslingen på Borne Hall” för sista gången på Slottsbiografen. ”En film som ingen bör underlåta att se!”, hette det i reklamen.
Ingmar Bergman skulle senare besöka Slotts, Fyris och andra biografer med mormor, under skollov och vistelser hos ”Ma” i Uppsala, livfullt skildrade i ”Laterna Magica”.
Men 1918 blev ingen bra biohöst. Spanska sjukan tvingade till och med biograferna att stänga en tid.