Berglin tar tempen på Sverige
Än en gång använder serietecknaren Jan Berglin sin penna som febertermometer rätt upp i det svenska allmäntillståndet. Nya boken Berglin nästa är hans elfte.
Foto: Pressens Bild
Det är väl en gråmulen tisdagskväll, när disktrasan nått sin sista inkarnation, du träffas av den insikt Siddharta Gautama fick under bodhiträdet: Det här är tamejfan ett enda lidande.
Så kan också en lätt höstkvällsdepression sammanfattas. Det är också en hyfsad sammanfattning av tecknaren Jan Berglins stil. En liter vardagskomik, ett par nypor igenkänning, tre deciliter tidsanda och krydda efter smak med intellektuell bildning.
Eller med andra ord: Du behöver inte vara inläst på buddhismen för att känna igen disktraselidande när du ser det.
Elva serieböcker
Jan Berglin, 46, har gett ut sin elfte seriebok och recensenterna får återigen plocka fram ord som tidskommentarer, villakvarter, medelklass och vardagsdetaljer. I mer än tio år har han publicerats i bland annat Svenska Dagbladet, Arbetarbladet och Larson. Om man gjorde en lång rad av alla Berglinstrippar som satts upp på kylskåp och arbetsplatser i landet skulle den räcka flera varv runt vilket radhusidyllhelvete (Berglinord) som helst.
Att ses som den store samtidsskildraren är något som fyller honom både med fasa och en viss belåtenhet.
- Man kan bli alldeles skärrad inför det där: Nästa teckning kommer att skita sig! Men det är ju samtidsskildringar vi håller på med, det är vårt uppdrag till oss själva, det vi kan.
Med vi menar Jan Berglin den ständiga medarbetaren och bollplanket Maria, hans fru som brukar stå som medskapare till hans böcker. Men inte denna gång.
Litterära kanon
Berglins serier är ofta små litterära kanon, tryfferade med referenser till svenska och utländska klassiker. Ibland gör han en poäng av det - som en Don Quijote-hyllning i senaste boken - ibland glider de omärkligt in och blir svårupptäckta om man har mindre än 60 poäng litteraturvetenskap i bakhuvudet.
Är det en svår balansgång att använda ganska smala referenser och samtidigt bli förstådd av en bred publik?
- Man får prova sig fram. Själv har jag Jeopardy-kunskaper, de är breda men ganska grunda. Maria begriper mer, om hon inte känner igen det alls får man vara lite försiktig.
Får du mycket respons från dina läsare?
- Nej. Och det är bra, för annars kan man bli för påverkad av vad folk tycker. Men man märker att vissa saker är tabu att ta upp, då får man elaka brev. Jag gjorde en serie om adhd och damp där udden var riktad mot expertisen, inte de drabbade barnen, men en pappa blev rasande.
Annars verkar du inte vara rädd för att vara politiskt inkorrekt. Du skämtar om arbetslöshet och sjukskrivningar och driver med vänsterintellektuella som är mer vana vid att skratta åt andra än att skrattas åt.
- Vad jag kan minnas har jag aldrig fått kritik för det... Jo, en gång lät jag en arbetsgivare säga till en sökande Har du försökt på Samhall? Det var ju rätt taskigt, och då var det några som reagerade.
Hur tror du att dina serier kommer att utvecklas framöver?
- Jag ska gå i pension vid 65 (skratt). Men när jag räknade på det en gång blev det så många rutor att så många skämt finns inte. Världen tycks i och för sig inte bli bättre. Däremot finns en risk att jag och de som gillar serien åldras i samma takt; kanske blir det allt fler skämt om åldrande och pensionsfonder.
Har du någonsin fått dålig kritik?
- En recension, i tidskriften Arena, var helt förintande. Han skrev ungefär inte en rolig bildruta sedan 1999. Jag blev väldigt förbryllad och försökte se vad som hände 1999, jämförde före och efter. Men jag orkade inte, det tog för lång tid.
- Men oftast är de otroligt vänliga. Recensioner är kul när man tycker att någon sett något som man känner igen sig i.
Och samma sak gäller för serier.
PERSONLIGT
Jan Berglin
Aktuell: Med serieboken Berglin nästa!
Ålder: 46
Bor: Gävle
Familj: Frun Maria, två barn
Intressen: Böcker och natur. Bilsafari på sommaren.
Utmärkelser: Många, bland annat Albert Engström-priset och Alf Henrikson-stipendiet. Har dessutom nominerats till Stora journalistpriset i berättarklassen.
Favoritförfattare i humorgenren: Hjalmar Bergman.
Serieinfluenser: Framför allt tidningen Mad och dess tecknare Sergio Aragones och Don Martin.
Trivia: Lämnar sällan Gävle, gillar inte att resa. Jag har flugit en gång i mitt liv. Jag blir förvirrad av resande. Charter är uteslutet och när jag någon gång funderar på någon exklusiv kulturell resa blir jag bara trött och tänker skit samma.
Ser sig själv om 20 år: Då är jag en gagghök. Det lär bli så, Maria har varnat. En äldre herre som vrider på persiennerna och undrar vad ungdomarna har för sig.
Så jobbar vi med nyheter