Berättelse om ett mänskligt öde

Bloggen - ett unikt vittnesmål från krigets Irak har nu dramatiserats av Riksteatern och på fredag kommer uppsättningen till Uppsala.
I augusti 2003, då USA beskriver kriget i Irak som avslutat, börjar den då 24-åriga Riverbend skriva dagbok på nätet och rapportera om sina upplevelser i Bagdad. Hennes ögonvittnesskildringar om vardagslivet i krigets skugga har fått stor internationell uppmärksamhet.
- Bloggen är unik, en rak och direkt röst som inte hörs så ofta i det breda mediebruset och lättillgänglig för oss i väst eftersom den skrevs på engelska. Ingen av oss hade stött på en sådan här rapportering och den kändes på grund av sin direkthet, att det är en person som berättar för andra självklar att dramatisera, säger regissören Gustav Deinoff.

I bloggen berättar Riverbend omväxlande om sig själv, sin familj och sina vänner och om de konsekvenser som den nya regimen i Irak får för vardagslivet. Hela tiden har Riverbend förblivit anonym, ännu vet man inte säkert vem hon är. Men intresset för hennes berättelser har varit stort runt om i världen. Bloggtexterna har givits ut i två prisbelönta böcker och annan dramatisering gjordes 2005 i New York.
Gustav Deinoff berättar att man redan från början i arbetet med pjäsen var noga med att bevara det dokumentära inslaget. Att undvika att skapa en alltför stiliserad konstnärlig upplevelse och inte hymla med att skådespelaren berättar en verklig historia.
- Det kändes viktigt att närma sig texten med respekt och inte försöka krama ut tårar utan att så uppriktigt som möjligt återge vad hon faktiskt skriver, säger han.

Samtidigt berättar Gustav Deinoff om en rädsla att inte ha tillräckliga kunskaper om konflikten i Irak och att publiken skulle känna sig vilsna i Riverbends berättelser.
- Vi har försökt ge publiken fler nycklar om Irak för att de ska förstå landet bättre. Mellan Riverbends inlägg berättar journalisten Tonah Ishaq fakta om Irak, hur historien har utvecklats och hur dagsläget är, säger han.
Med på scenen finns också den irakiska skådespelaren Nidhal Fares som ömsom på svenska, ömsom på arabiska vittnar om krigets fasor.
- Nidhal kom med i projektet av en ren slump. Han jobbade på Nationalteatern i Baghdad fram till 2006 och hade en praktikplats på Riksteatern, när vi träffades och diskuterade Baghdad Burning kände jag direkt att jag ville ha med honom i pjäsen, berättar Gustav Deinoff.

Baghdad Burning är, enligt regisörren, i grunden en berättelse om ett mänskligt öde men att uppsättningen skulle få ett politiskt innehåll var omöjligt att undvika.
- Det här inte en pjäs på barrikaderna men i skildringar av svåra konflikter finns alltid politiken med i bakgrunden, säger Gustav Deinoff.

Berättelse om ett mänskligt öde

Ett råd: ta aldrig vatten för givet. Varje gång du tvättar händerna i kallt rent, klart vatten - be en bön av tacksamhet till den gud du tror på. Så skriver Riverbend på sin blogg Baghdad Burning, den 6 september 2003.