Berättelse av gammal god sort

En morgon i andra världskrigets början hittar en ensam pojke en mystik sten på en strand i Skottland. Han tar hand om stenen, tvättar av den och upptäcker att det är ett jätteägg i skimrande färger. Efter ett tag kläcks det och en gulligt men mystiskt storätande djur kommer ut. Det växer i rekordfart liksom känslorna mellan djuret och pojken. Det tilldrar sig också intresset hos ett artilleriregemente som är stationerat i trakten. Det gäller att skydda den nyfunne vännen.

Djuret, kallat Kruse av pojken Angus, är skickligt animerat och man tror snabbt på det. Man glömmer snabbt att det bara finns i filmdatorn egentligen. Scenerna när Angus rider på Kruse genom vattendjupen är riktigt snygga och fantasieggande.
Resten av historien är också den trovärdig i allt sitt fantasteri. Det är en berättelse av gammal god sort med stora delar fantasi och varm vänskap. Det är också tillräckligt spännande för att hålla intresset uppe i nästan två timmar, åtminstone mestadels, något kortare hade filmen kunnat vara.

Den vanliga kombinationen av oförstående vuxna, utanförskap och längtan efter närhet bildar viktiga ingredienser. Mamman (Emily Watson) har det tufft nog med att hålla gården i gång och med att klara sorgen efter makens död i strid, något hon inte kunnat berätta än för Angus. Hon hinner inte riktigt med barnen också, särskilt när hon dessutom måste sköta inkvarteringen för soldaterna.
Här finns dock hjälp i form av en hemförlovad, sårad, soldat som går som gårdskarl, bra spelad av Ben Chaplin.
Fonden av krigstiderna ger en extra dimension åt berättelsen som griper tag ordentligt. Det är en sevärd familjefilm. Kanske inte för de yngsta men inte så långt i från.

Berättelse av gammal god sort

När nu Storsjöodjuret ska lanseras hårdare i Jämtland kanske de ansvariga borde se den här filmen om Nessie, "monstret" i Loch Ness. Åtminstone tilltalar filmen barnasinnet hos Björn G Stenberg.