”Dallas buyers club” bygger på den sanna berättelsen om Texascowboyen Ron Woodroof som diagnosticerades som hivsmittad 1986, kämpade mot viruset med hjälp av alternativa behandlingsmetoder och avled i aids 1992. Filmen om Ron Woodroofs liv har valsat runt bland Hollywoodproducenter i mer än tjugo år, och påtänkta huvudrollsinnehavare har varit både Brad Pitt och Ryan Gosling. Att valet till sist landade på Matthew McConaughey ska ha tagits emot väl av Ron Woodroofs släkt, som såg Rons like i skådespelaren.
Och inte bara till karaktärsdragen – inför inspelningen såg den forne Hollywoodhunken till att gå ner hela 23 kilo på en diet av tapiokapudding, ägg och diet coke. Resultatet – ett skrämmande sjukdomstroget porträtt och en Oscar för bäste manlige huvudroll.
När Ron Woodroof, rodeoryttare och småskojare med machoidealet långt nerkilat i stövelskaften, diagnosticeras med hiv vägrar först den homofobiske Ron tro på beskedet - ”aids är ju något bara bögar får”. Men när allvaret sjunker in tillsammans med förklaringen (Ron har haft oskyddat sex med en sprutnarkoman) börjar Rons jakt på en bot. Läkemedlet AZT, basen i ett gigantiskt försöksexperiment på hiv-drabbade, visar sig ge värre biverkningar än väntat (man hade vid denna tid inte lärt sig ställa in dosen rätt).
Ron vägrar fungera som försöksråtta för läkemedelsindustrin och styr istället kosan mot Mexico och andra behandlingsmetoder. Snart leder han i samarbete med transexuella Rayon (Jared Leto) en fullskalig smuggling av alternativa preparat och läkemedel som medlemmarna i Rons ”buyers club” får del av. Det som börjat med affärer övergår i respekt för de homosexuella Ron tidigare föraktat, och i en vänskap med Rayon. Men vid sidan av affärerna tickar tiden och viruset obönhörligt på.
Det är nästan märkligt att Hollywood inte gjort fler filmer än man har om åttiotalets skoningslösa hivutbrott - en tid som präglad av homofobi, Reagan och kalla krigets sista dagar i sig utgör en dovt stämningsskapande bakgrund. ”Dallas buyers club” är hur som helst en klockren blandning av stilistiskt åttiotal och tidlöst drama, där Matthew McConaughey och Jared Leto briljerar i sina på gränsen till smärtsamt realistiska rolltolkningar och där även den sistnämnde belönades med en Oscar för bäste manlige biroll. Att den väl genomförda makeupen ska ha gått på enbart 250 dollar ökar bara wow-faktorn.
Vi behöver fler filmer som denna, och inte bara i dåtid utan även i nutid. För de sjutusen som varje dag världen över smittas med hiv.