Behagliga mellanmjölksmelodier

Hon upprätthåller den traditionen fint på sitt nya album, samtidigt som hon tar ytterligare ett steg närmare det lättillgängliga och breda. Tidvis träder hon till och med in på Robyns nutida tassemarker.
Som en motvikt till sin egen flickiga och ljusa sångröst har Rimheden den här gången dessutom tagit hjälp av ett galleri manliga rappare, däribland glödheta Adam Tensta. Ibland fogar hon in dessa testosteronstinna stämmor som en sorts basinstrument bland andra. Resultatet är en ljudväv som imponerar.

Samtidigt som Rimhedens ljudresor fortsätter att fascinera så lever hon emellertid inte alltid upp till popambitionerna låtskrivarmässigt. Åtskilliga verser och ackordföljder är lättglömda. Vissa refränger saknar stuns. Mellanmjölksmelodierna går dock att leva med, i synnerhet om man drar på sig ett par hörlurar och låter sig uppslukas av den mångfasetterade produktionen.
Det mesta talar för att Sophie Rimheden har en fantastisk electropopskiva inom sig som bara väntar på att få komma ut. Traveller är inte den skivan, men den kan vara ett avgörande steg på vägen mot något ännu större.

Behagliga mellanmjölksmelodier

Sophie Rimheden har vunnit stor respekt för sitt sätt att hacka sönder samplingar och skruva i sär ljud, för att sedan montera ihop dem till ögonbrynshöjande och välbehagsgenererande musik, skriver Björn Lövenlid.