Befriande humor
Vill du må bra efter en film och ändå ha tänkt efter så där lite extra?! Då är faktiskt Förortsungar att rekoMmendera. Här finns en härlig känsla samtidigt som den ger en angelägen bild av Sverige i dag.
Det är tredje gången som klassiska Rännstensungar filmatiseras. Här är det mycket löst byggt på förlagan och handlingen har flyttats ut i förorten. Kvar finns en del personteckningar och upplägget med massor av musik fortsätter.
Alla karaktärer har fått sin musikaliska form. Det växlar mellan hiphop, rock, reggae, tango och en del annat. Det fungerar förvånansvärt bra med de musikaliska utbrotten i den annars ganska realistiska spelstilen.
Debuterande regissören Ylva Gustavsson tillsammans med mer erfarna Catti Edfeldt lyckas fint med att få ett slags äkta ton i berättandet. Filmen griper tag från första stund och de inblandade blir snabbt viktiga. Beylula Kidane Adgoy är hjärteknipande som Amina. Gustaf Skarsgård sätter sin roll med en imponerande självklarhet. Jennifer Brown lyckas också fint med sin socialtjänsteman.
Det kunde gjorts publikknipande och sentimentalt men här är det snarare en känsla av hälsosamt uppror och solidaritet (kommer någon i håg det gamla ordet?) som kvarstår efter filmen.
Här finns också en befriande humor som gör att det inte bara blir en film som behandlar ett "ämne". Dogge Doggelito som snabbköpskassörska blir nog en kultscen med tiden.
Som helhet en film som trots en del skavanker som ett par krystade scener och ett ojämnt tempo blivit riktigt sevärd.
Förortsungar. Regi: Ylva Gustavsson & Catti Edfeldt|I rollerna: Beylula Kidane Adgoy, Gustaf Skarsgård, Jennifer Brown, Embla Hjulström
Så jobbar vi med nyheter