Bättre progg än på 70-talet

Uppsalamusikern och Flower Kings-medlemmen Tomas Bodin verkar vara en drivande kraft i det hela, och Vintage prog blir bra mycket mer än det humoristiska upptåg som skivkonvolut och låttitlar ger intryck av.Visst hör man tydliga rötter i proggens och folkrockens idiom, i 70-talsgrupper som Kebnekaise och Ragnarök och en artist som Merit Hemmingsson, hon som spelade svenska folklåtar "på beat" med hammondorgel, fioler och rockkomp. Ett spår som Östuna anthem skulle kunna vara direkt hämtat från någon av hennes skivor, med en klockren hammond och garnering av blås. Men den låten blir samtidigt en skönhetsupplevelse i sig, med sin koralliknande stämning och vemodigt vackra melodi.The flu kan påminna om Samla mammas mannas tokroliga folkpastischer, medan några uppsluppna dragspelsspår för tankarna till den folkrock som odlats av The Pogues och Oyster band. Men Vintage prog är likväl ett album som står utmärkt på egna ben, med ett lekfullt, fritt hållet musikanteri och en radda fina melodier med stänk av folklore.Jag tycker om den speciella proggestetiken som tillåter de olika instrumenten att improvisera och smaka av ett meloditema, nästan med jamkänsla, men utan att gå vilse. Här finns utmärkt spel på sopransax, och ett spår som From the foot är fäbodjazz i valstakt, med hammond och cocktailfeeling och allt, riktigt delikat. Framför allt är detta album en triumf för mångsidigheten hos musikanten Tomas Bodin. Så här bra svensk folkprogg gjordes knappast på 1970-talet.