Entrén var effektfull i en vid röd klänning med svarta band, som hämtad direkt ur Carmen. Hennes musik gjorde ännu större intryck. Man kunde knappt tro att den fullfjädrade artist som framträdde i Alfvénsalen inte var äldre än 29 år. Inte bara behärskade hon sitt instrument till fulländning, hon gav också liv åt den klassiska spansk-katalanska repertoar som hon ägnade gårdagens konsert på ett sätt som man trodde bara en äldre och erfaren artist skulle kunna göra. Publiken lyssnade andlöst – bättre kan det inte bli!
Det var alltså klassiker som stod på programmet. Först Rodrigos Tre spanska stycken som spelades med ett hårt anslag utan vibrato och med en ganska kort klang, kraftfullt och dynamiskt. Hennes följande presentation av ett stycke ur en helt annan genre, Fernando Sors variationer över ett Mozarttema kunde inte varit mer annorlunda. Montesinos framförande var känsligt och vackert med en mjuk, fin klang och en hel del vibrato. Miguel Llobets arrangemang av tre spanska folkvisor, El noi de la mare, Cançón del lladre och La nit de Nadal, kända även hos oss, tolkades med en innerlig mjukhet och värme utan att det blev sockersött och enformigt, bara vackert.
Efter detta blev Granados’ tema och variationer en uppfriskande omväxling. Det romantiska verket framfördes med frän attack i de rörliga satserna och med kontrasterande mjuka och klangfulla partier. Det officiella slutnumret var Tárregas Fantasia över La Traviata som gavs en mycket spansk - eller kanske katalansk - prägel med en markerad skämtsam och en smula ironisk distans till Verdis original.
Ett extranummer fick publiken innan artisten var tvungen att sätta sig i en tax till Arlanda. Det blev givetvis ännu en klassiker, Albeniz’ Asturias som framfördes resolut och bestämt men med mjuk känslighet i det konstrasterande mittpartiet.
Dessa verk tillhör ju standardverken för gitarrister och man kunde tro att allt som kunde göras av dem var gjort. Anabel Montesinos överträffade dock trots sin ungdom alla andra framföranden av dessa verk som jag har hört. En sådan lyhördhet för varje verks egen musikaliska poesi, och en sådan förmåga att variera sitt spel är ytterst sällsynt, kanske unik. Lyssna på henne på youtube, köp hennes skivor – och håll utkik efter hennes nästa besök!