Bästa blueskvinnan

Emellanåt har sneglingarna mot popkarriären lett henne lite fel men det här samlingsalbumet visar att Louise Hoffsten är väl värd förra årets Cornelisstipendium.Tre nya sånger och flera lyckade nymixningar av hennes bästa låtar, det är klart att det är ett starkt album. Här saknas bara hennes folkmusikaliska sida som hon gjorde så bra tillsammans med Lasse Englund för några år sedan.Nya låten Sockerkompis är en nyenkel hårdbluesballad som andas erotik och styrka. Deala med din djävel är en kraftlåt som inleds tungt. Båda låtarna visar att det går alldeles utmärkt att sjunga rock på svenska om nu någon glömt det. Fast Louise Hoffsten är bra på engelska också, särskilt i de nymixade — av Tom Lord-Alge — låtarna. Nyskrivna Sucker är dessutom en slagkraftig ballad som platsar in fint.Som helhet ett bra samlingsalbum av en våra bästa artister. Den Seduction of sweet Louise som hon sjunger om känns nära. Det enda som saknas är något från hennes först band Lakritstuttarna, men Padded bra får duga.