Barât satsar på charm

Pop/rock. Sedan The Libertines föll sönder i rock’n’roll-smulor har Peter Doherty hunnit både bli brittisk rikspajas och firad soloartist. Hans parhäst Carl Barât har skrivit en bok. Lagom till att den ges ut släpper han också ett soloalbum, och man vet inte riktigt vad man ska tro. Det låter småtaffligt och diskantigt, med dekadens i botten och snobbighet på toppen - som Divine Comedy utan den intellektuella imagen. (De båda artisterna är förresten vänner.) Ibland blir det Libertinescharmigt, som när Barât sjunger ”je regrette, je regrette/I haven’t had you yet” till, förmodar man, horder av unga kvinnor som suckar av åtrå vid åsynen av hans glansiga hår. Intressant, men inte lysande.