Baron Cohen i ny skepnad

Sacha Baron Cohens förra film Borat levde inte riktigt upp till sitt rykte. Den var visserligen bitvis hejdlöst rolig, men också bitvis plump, och gav en lätt obehaglig eftersmak. Men Brüno lever upp till allt det som hajpen kring Borat lockade med. Den är hejdlöst rolig, bitvis plump och har en obehaglig eftersmak - men den kommer nu inte ur en tveksamhet inför Baron Cohens fejkdokumentära metoder, utan från att han den här gången på riktigt sätter fingret på riktigt ömma punkter.

Brüno är en österrikisk och mycket homosexuell modeikon och programledare, som efter ett debacle på modeveckan i Milano blir "schwarzlisted" och med sin assistent ger sig av till Amerika för att åter bli världsberömd. Med en bedrövlig tyska och en ännu bedrövligare tysk brytning utsätter sig Baron Cohen och Gustaf Hammarsten för en oerhörd mängd underliga situationer inför allt från en presidentkandidat till berömmelsekåta småbarnsföräldrar, ofta i syfte att enbart underhålla men lika ofta med syftet att demaskera (bland annat) homofobi.

Vad han egentligen får fram med metoden kan diskuteras. Grundidén är att det som folk säger framför kameran är sanningen. Borats fryntliga antisemitism var menad att locka fram samma åsikter hos dem han mötte, men frågan är om de inte ofta snarare spelade med i ett socialt spel där man hellre av artighet håller med än ifrågasätter. Borat pekade snarast på den tolerans som leder till intolerans.

Kanske är Baron Cohen medveten om det, för med Brüno är syftet i stället att locka fram motreaktioner på Brünos excesser i bögighet. Undertiteln som spreds före filmens premiär var träffande även om den var falsk: Delicious journeys through America for the purpose of making heterosexual males visibly uncomfortable in the presence of a gay foreigner in a mesh T-shirt. Brüno Bögen hör till "den andra sidan" mycket mer än u-landsdåren Borat gjorde.
Idén håller inte genom hela filmen, och de allvarligt syftande scenerna är uppblandade med sketcher och spelade scener, hejdlösa, plumpa och vansinnigt roliga. Det är bara den där brytningen som inte fungerar. Hur kunde någon luras av den?

Baron Cohen i ny skepnad

Ofta är syftet att enbart underhålla, men lika ofta att demaskera (bland annat) homofobi. Vad han egentligen får fram med metoden kan diskuteras, skriver Mårten Makne.