Barnens värld tas på allvar

Den tredje filmen om Lilla Spöket Laban, barnboksförfattarna Inger och Lasse Sandbergs figur, som botat mörkrädda barn i över 40 år, består liksom sina föregångare av sex olika historier. Eskorterade av Maria Lundqvists karismatiska berättarröst får vi bland annat följa med på Picknick, där Laban, Labolina och lillprins Bus råkar reta upp ett till synes oskyldigt litet moln. I Skuggan, som kan vara filmens bästa episod, blir Laban osams med sin egen skugga efter ett misslyckat försök att göra skuggfigurer. "Jag har världens sämsta skugga", säger han, varpå skuggan i fråga blir djupt förolämpad och flyger sin kos. Berättelsen visar på ett underfundigt och intelligent sätt hur viktigt det är att tro på sig själv.

Under de 44 minuterna fylls biosalongen flera gånger av barnskratt. Det är ömsom tokroligt, ömsom spännande, och formatet med flera kortare berättelser är perfekt för de minsta. Det här är ljusår från de grälla och själlösa barnprogram som finns i massor på betalkanalerna.
Den respekt för barns världsbild som är typisk för böckerna om gänget på slottet Gomorronsol, genomsyrar också filmen. Bäst är det där upphovsmännen vågat lita på sin målgrupps koncentrationsförmåga och intellekt, med resultatet att de berättelserna känns mer genomarbetade. Bitvis blir handlingen dock en smula grund, och Labolinas lustiga miner staplas på varandra.

Sammanfattningsvis är det här barnfilm som inte fördummar eller klappar på huvudet. Med Labolinas ord: Bravissi-missi-pissimo!

Barnens värld tas på allvar

Det är ömsom tokroligt ömsom spännande, och formatet med flera kortare berättelser är perfekt för de minsta, tycker Andrea Dahlkild.