En storskäggig socialnämndsordförande kommer ut till det väntande medieuppbådet. Janne Josefsson tränger sig fram och frågar ”Vad händer med barnen?” Ordföranden harklar och förklarar att de ska hem till sitt ursprungliga fosterhem.
Att veckans Uppdrag granskning fick ställa frågan först av alla var helt rättvist. Deras reporter Nadja Yllner gjorde förra året ett utomordentligt reportage om syskonen Fanny och Rasmus som abrupt flyttades från sitt familjehem efter fyra år. Socialtjänsten i Marks kommun hade fullständigt havererat i sin handläggning av barnen – som bott i familjehemmet sedan de var 4 veckor respektive 11 månader.
I onsdags följde Yllner upp fallet och fann fortsatt haveri och ännu mer uteblivet barnperspektiv. Programmets dramatiska höjdpunkt var förstås när Josefsson fick svaret alla väntat på, inte minst fosterföräldrarna som låtit syskonens sovrum stå orörda sedan de skildes åt för 1,5 år sedan. Fanny och Rasmus får komma tillbaka till fosterföräldrarna. ”Socialen slog sönder deras barndom” sa Josefsson med sedvanligt svartvit retorik. Men man ska komma ihåg att det var socialtjänsten, i en annan kommun, som såg till att de vanvårdade syskonen togs från sin mamma. När hon flyttade till Marks kommun gjordes där bedömningen att barnen skulle börja ”jobbas hem”.
Ett beslut som familjehemmet vände sig mot och därmed ansågs de inte längre lämpliga. Om detta har fostermamman Eva drivit opinion och på torsdagen satt hon i TV 4:s Nyhetsmorgon. Tillsammans med barn- och äldreministern Maria Larsson, som naturligtvis inte kunde uttala sig i det enskilda fallet. Men hon pratade gärna på om vikten av barnperspektiv, att man skärpt tillsynen av omhändertagna barn, att man bla, bla…
Larsson hann även till morgonsoffan på SVT och fick sällskap av SKTF:s Yvonne Ahlström som efterlyste ”större trygghet i organisationerna” – läs mer resurser. Båda sade allting rätt. Men mitt i allt prat lyssnade jag efter det som inte sades. Ingen pratade om värderingar. Att ”barnets bästa” faktiskt är en tolkningsfråga.
Barn ska så långt som möjligt återförenas med sina biologiska föräldrar, så säger lagen. Men när det inte är möjligt? Och hur avgör man när det är omöjligt?
I Sverige är föräldrarätten stark. Men till vilket pris? Många familjehem måste tvinga i väg sina placerade barn när de ska träffa den biologiska familjen. Efteråt får de trösta och reparera efter besök som spårat ur.
Vem är det socialsekreteraren skyddar? Barnet? Mamman? Sig själv och egna föreställningar om föräldraskap? Svåra frågor jag hoppas ett framtida Uppdrag granskning tar tag i.
+ Favorit i repris: ”Soldater i månsken”, Klas Östergrens och Tomas Alfredsons dramaserie från 2000 visas äntligen igen. Ligger inte på SVT play, finns inte på dvd. Gör fritt i kalendern tisdagar kl 21.00.