Barnanpassad men full av drastiska vändningar

Mamma Mu, den konstiga kon med konstiga små horn, drivs av en hälsosam nyfikenhet på världen. Vännen Kråkan försöker bromsa, men invändningar av typen "kor kan inte cykla" möts bara av "nej, det är därför jag måste lära mig." Duon har uppträtt i radio, en kapitelbok och många bilderböcker, så när de nu överförs till film finns mycket för filmskaparna att luta sig emot - och för åskådaren att jämföra med.

Regissören Igor Veyshtagin har erfarenhet av att föra över Sven Nordqvists teckningar till film efter att ha ansvarat för animationen i Pettson och Findus-filmatiseringen Tomtemaskinen, men när han tar sig an Mamma mu visar han sig inte alls lika säker. Nordqvists stillbilder innehåller mer liv än den här filmens rörliga bilder och de tecknade figurerna flyter ovanpå de målade bakgrunderna på ett halvfärdigt sätt. Även ljudregin känns slarvig, med en helt onaturlig ljudmiljö - känslan av gammaldags läs-och-lyssna-kassetter är påtaglig. Kossans och kråkans personligheter är dock fint fångade av Johan Ulveson och Rachel Mohlin.

Så. Särskilt vacker är filmen inte, långt ifrån andra, relativt nya animerade barnfilmer som Karlsson på taket eller Pettson och Findusfilmerna. Däremot är den trevlig, okomplicerad och barnanpassad i den bästa bemärkelsen: full av drastiska situationer i lugnt tempo, och inte minst full av igenkänning.

Jag tappar snabbt räkningen på hur många av Wieslanders & Nordqvists bokberättelser som modifieras och avverkas, och det får filmen att likna en serie kortfilmer, särskilt som var och varannan episod inleds med en panorering över landskapet. Kring dessa episoder har Jujja Wieslander skrivit en ny ramhandling som går ut på att Mamma Mu vill bli vän med Kråkan medan Kråkan är högst ovillig att umgås med en så konstig ko. Några Mamma Musånger (barnklassiker!) hinns också med före den vänskapsmanifesterande slutscenen.

Barnanpassad men full av drastiska vändningar

Nordqvists stillbilder innehåller mer liv än den här filmens rörliga bilder och de tecknade figurerna flyter ovanpå de målade bakgrunderna på ett halvfärdigt sätt, tycker Mårten Markne.