Det är något med själva ordet pyssel som får flera konstnärer som jag pratat med att haja till.
– Pyssel är ett lite laddat ord. Det är ett lite knepigt ord. Det kan kännas som om det ligger i motsats till konstnärligt skapande, säger Uppsalakonstnären Adina Almén.
Hon är ledare på Designlabbet, Studiefrämjandets mötesplats, som finns på flera ställen i Uppsala. Studiefrämjandet beskriver verksamheten med bland annat ordet pyssel. Men enligt verksamhetens styrdokument är Designlabbet inte “en pysselstuga”. Det märks att markeringen är viktig.
– När jag tänker på pyssel tänker jag mer på det som de gör på fritidsklubben eller på rasten i skolan, en pärlplatta eller något sådant, menar Adina Almén.
Att pyssla beskrivs av flera Uppsalakonstnärer jag pratar med som en syssla utan riktning. Det tycks inte tillräckligt kreativt att pyssla, att jobba efter mall, att pilla med små pärlor. Samtidigt som det bland föräldrar i dag kan anses värdefullt att barn pysslar.
Hela DIY-trenden (Do It Yourself) tillsammans med bruket att återvinna har fått barnpyssel att fullkomligt explodera. (Allra trendigast är att låta barn göra mandalas. Att fylla i målarböcker verkar inte lika kultiverat, trots att det i grunden är samma syssla – att rita innanför linjerna).
Inom förskole- och skolvärlden ser Cecilia Wallerstedt, vars forskning spänner över musik, lärande och estetik, att pyssel kan fylla flera olika funktioner. Vissa lärande, andra inte. Ibland är pyssel bara är ett tidsfördriv, ett sätt att få det lugnt i rummet.
En viktig poäng med att pyssla på förskolan är att förbereda barn att sitta tillsammans och lösa uppgifter ihop. Att träna på att sitta i grupp och pyssla kan vara värdefullt för läs- och skrivutvecklingen. Men det gäller att hitta vägar för att få alla barn, även de som först inte vill, att vara med runt pysselbordet.
Barn som pysslar får också träna på färdigheter som att hålla en sax och testa hur lim fungerar. Pysslandet i sig är inte direkt en kreativ verksamhet, men å andra sidan är det svårt att vara kreativ utan att ha kunskaper, förklarar Cecilia Wallerstedt.
– Man har sedan 1800-talet haft en idé om det “fria” barnet som skapar saker från sitt inre. Men forskning, där man till exempel tittat på barns bildskapande i förskolan, visar att barn gillar att rita saker som blir likt saker. Man ritar gärna av ett äldre barn som är bra på att rita, man använder målarböcker, färdiga mallar och man klipper efter. Man vill att det ska vara fint, säger Cecilia Wallerstedt:
– Det kan vara vuxna som tycker om när barn skapar fritt.
På Designlabbet i Gottsunda gör två barn kasperdockor av lufttorkande lera och två syr fast paljetter på tyg. De är alla flickor, alla pysselfantaster. Jag frågar dem vad de gillar med att pyssla.
– Jag får ingen stress när jag gör det här. Tidigare satt jag inne på biblioteket och jag var jättestressad, men när jag läser och när jag pysslar blir jag lugn, säger Alice Magnusson, 10 år.
Kompisen Zelal Altas gillar inte att pilla med detaljer, men hon uppskattar att pyssla.
– Pyssel är roligare än konst. Efter att jag gjort läxan är jag lite stressad och då brukar jag alltid göra lite pyssel för då blir jag lugn.
Jag tänker att pyssel nog är bra på olika sätt för olika barn. Det gäller att möta dem på sin nivå. Och kanske blir pysslandet allt viktigare.
Att pyssla mjölkpaket är en snabbkurs i återvinning och kan ge känslan av att klara av att åstadkomma något själv.
Men det är tydligt att för många innebär pysslet ett sätt att varva ned. Sorgligt att det ska behövas, men det gör det.