Ballad- och diskokung med kronan på sned

George Michael har inte turnerat på 15 år. Ändå har det skrivits så mycket om honom att till och med de brittiska skvallertidningsredaktörerna har börjat tröttna.Han påstås bland annat lida av återkommande depressioner, svarta känslor som han försöker lindra genom att ta droger och hänge sig åt nattliga sexäventyr i offentlig miljö.Lyckligtvis valde inte George Michael att visa upp de sidorna av sig själv när han besökte Stockholm i söndags. I stället var det en till synes harmonisk världsstjärna vi fick möta, om än med en hotande föredettingstatus hängande över sig.Inramningen kändes lika exklusiv som popmiljonären George Michaels svartglänsande designerkavaj. Scenen utgjordes av en stor, välvd duk på vilken vackra animationer projicerades medan musikerna fanns utplacerade på höga plattformar i bakgrunden. Närkontakten med publiken förstärktes bland annat av storbildsskärmarna där vi kunde ta del av den fåfänge sångarens breda leende och svettpärlorna som kryssade mellan hans välansade skäggstrån. För svettigt blev det.Konserten dominerades av dansanta spår och den pumpande basen i dängor som Flawless (Go to the city) och Fastlove fick byxbenen att fladdra rejält. Balladurvalet däremot kändes minst sagt ojämnt. 90-talsfavoriten Praying for time i en stillsam pianovariant var fullkomligt lysande medan exempelvis The first time I ever saw your face kändes lika seg som smörkola.En annan urtrist låt, Shoot the dog blev dock riktigt festlig eftersom den illustrerades med en gigantisk, uppblåsbar George Bush-docka. Ännu roligare blev det när en brittisk bulldogg plötsligt började utföra oralsex på presidentdockan.Tilltaget lär knappast gå till historien som den mest intelligenta formen av Bush- och Blair-kritik, men budskapet gick onekligen fram.Nostalgikerna kunde dessutom glädjas åt en knäckande stark version av Wham-klassikern Everything she wants och riktigt köttiga syntackord från förr.Men mäktigast var förstås tryckarnas tryckare, den saxofonkanderade balladpopens portalverk Careless whisper. För ovanlighetens skull stod publiken för allsången medan upphovsmannen själv svarade för refrängen.Och ingen smutsig skandal i världen kan ta ifrån George Michael rösten, den personliga, uttrycksfulla och spöklikt perfekta popstämman som inte svajade till en enda gång under den långa hitparaden i Globen.