Både sorgset och klösande

Den som köpte Louise Hoffstens bok med samma namn fick albumet Blues som spelades in 1998 på köpet. Efter att ett skivbolag i USA visat intresse ges det nu ut så att alla kan skaffa det. Det ändrade namnet kommer sig av att bolaget tyckte att den prosaiska titeln Blues var för enkel, "det borde heta något som anknyter till Sverige".Sagt och gjort. Frågan är förstås om amerikanerna fattar något av en titel som Knäckebröd blues...Nya utgåvan av albumet är digitalt remastrad och det är också ett tungt och rått bluesljud som möter örat. En av låtarna är original av Hoffsten medan de övriga elva är bluesklassiker av namn som Frankie Miller, John Lee Hooker och Willie Dixon.Munspelet är inte riktigt i samma klass som Louises superba sång, men håller fint som det är. Bandet backar henne bra. Staffan Astner är en fin böjare av blåa toner på gitarren och basisten Backa Hans Eriksson och trummisen Christer Jansson gör resten.Som nybliven mor lär Louise Hoffsten kanske hålla sig borta från livescenen ett tag. Annars längtar man efter att höra detta live. Hoffsten har oftast varit som bäst på scenen, men det här är inte långt efter.