Både godisregn och seg julgröt

Fram till jul ska tomteklädda Viba Femba hjälpa gästerna på Katalin i Uppsala att skölja ner mat och dryck med sin show Julefrid.Efter fredagens premiär kan man konstatera att det funnits bättre versioner av den professionella vokalgruppen.I sin första julshow i egen regi når Viba Femba inte riktigt samma höjder som tidigare. Framför allt är låtmaterialet ganska tunt, och signifikativt nog var det en av deras gamla låtar, Julefrid, som smällde högst.Även om sången för det mesta satt snyggt och tätt, led arrangemangen en del av att de bara vara fyra på flertalet låtar.GodisregnErik Ojala på bas och Anders Göransson på piano är riktiga lirare och speciellt i de jazziga numren bjöd de på godisregn. Men ibland överarbetade de och lät tonerna flyta ihop till en seg julgröt.Om Viba Femba tidigare har skämt bort publiken med ­fyn­diga texter så var de nu stundom påfallande banala.De var nog tänkta att vara tokroliga med glimten i ögat. Men hejdlöst gycklande om sprit och om stora stygga farbror Bush kändes ganska billigt.Därmed inte sagt att showen saknade underhållningsvärde. Ett halvimproviserat julspel, en galen Arvikapåg och ett otippat gästspel satte fart på diafragman.Tempot var högt och replikerna i mellansnacken hyfsat rappa. Koreografin var passande jönsig.Lugna godbitarNågra lugna godbitar var en stor del av behållningen. Henrik Ekmans bossa Bara vara ­ledig hörde till dem. Erik Lindmans intima version av Lars Winnerbäcks Julgröten gav lite ståpäls och Benny Anderssons folkliga Innan gryningen till Ylva Eggholms text förvaltades suveränt av Gunnar Axelson Fisk.. Så långt kan jag sträcka mig.