Bacon återuppstånden i Dublin
KRÖNIKA. Tillbaka i Dublin efter många år. Upphetsningen börjar redan i flygbussen, som tar oss rakt genom stadskärnan. På O´Connell Street är Nelsonpelaren framför postkontoret ersatt av millenniumspiran som skjuter rakt upp i skyn, hög som domkyrkan hemma.
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Den sextonårige Bacon lämnade inbördeskrigets Irland, hankade sig fram i 20-talets London, Berlin och Paris, drev omkring i Chelseas bohemvärld och slog igenom som konstnär först efter kriget. Från 1961 till sin död 1992 skapade Bacon sina mästerverk i en liten ateljé i South Kensington, omnämnd i en Londonkrönika på denna plats för ett antal år sen. Den framstod som ett sannskyldigt kaos: ett bombnedslag i en soptipp! Högar av tidningar och böcker, sönderrivna och nedkletade fotografier, tomma färgtuber och intorkade penslar, halvfärdiga dukar och avlagda kläder, champagnebuteljer och askfat, allt huller om buller. Sopborste och dammsugare var okända begrepp!
1998 donerade John Edwards, Bacons sista livskamrat och arvinge ateljén till Dublin City Gallery sedan Tate i London tackat nej. Under ett antal år var ett team av arkeologer och andra specialister i farten med vad som måste vara ett av de mest omfattande konservatorsprojekten i modern tid. Avlagringar från trettio år av kreativt arbete, befriat från alla elementära sanitära eller hygieniska ambitioner. T o m damm och råttlortar omhändertogs nogsamt för att som autentiskt "Bacondamm" spridas ut på det nya stället.
Nu har Bacons ateljé återuppstått i Hugh Lane Gallery ovanför O´Connell Street i en minutiös rekonstruktion. Här är resterna av en av förra seklets stora konstnärer, som likt ingen annan fångade detta århundrade av världskrig och folkmord. Vad som för betraktaren kan te sig som ett skitigt kaos var för konstnären en komposthög ur vilken inspiration grodde och på vilken kreativitet frodades. För eftervärlden en postum installation över ett helt konstnärskap. 7000 föremål, 570 böcker, 1500 fotografier, 100 sönderskurna och kasserade dukar, 1300 utrivna boksidor, 2000 rester av konstnärsmateriel, etc. Allt därtill lagrat i en databas. Som Joyce vet den listige Bacon hur man ska hålla forskarna sysselsatta i hundra år. Utställningarna fortsätter, litteraturen bara växer.
På väggen går en video med en av de sista intervjuerna. Bacon hade ärvt pappa hästhandlarens robusta konstitution och såg trots eller tack vare sitt vilda leverne ung ut långt upp i åren. Det sägs att han färgade håret med skokräm och borstade tänderna med skurpulver. En tysk konstvetare som kände Bacon på slutet säger i en nyutkommen bok att det var den yngsta 80-åring han nånsin mött.