”De har mest skulder – där du bor. Listor – län för län.”
Rubriken till artikeln som Aftonbladet publicerade väckte snabbt en debatt om etik. Var det verkligen rätt att hänga ut skuldsatta människor och locka läsare att gotta sig i andras olycka?
Texten väckte dock även en annan debatt – om offentlighetsprincipen, en kärnfråga för demokratin. Den ger oss rätt att ta del av allmänna handlingar som förvaras, skickas in eller upprättas hos myndigheter, att ta del av information som myndigheterna samlar om oss och rätt att närvara vid domstolsförhandlingar eller när riksdagen, kommunfullmäktige eller landstingsfullmäktige sammanträder.
I praktiken har det endast varit en mindre grupp människor som haft kännedom om var alla offentliga handlingar finns och hur man egentligen får ut dem. Trösklarna har varit höga och det har framför allt varit journalister som kunnat navigera i den byråkratiska djungeln.
Med internet håller allt detta på att förändras. Tillgången kan nu bli omedelbar – för alla. Och om vi har en offentlighetsprincip har vi naturligtvis inga skäl att inte digitalisera våra allmänna handlingar och göra dem nåbara.
Plötsligt är vi alltså på väg att få en offentlighetsprincip som på riktigt gäller för alla, inte bara för journalister. Då inträffar det intressanta: vi ryggar tillbaka. Den princip som vi tidigare hyllat ses som ett hot när den för första gången hamnar i händerna på medborgarna. Vi befarar en framtid där offentliga handlingar förvandlas till underhållning.
Om Aftonbladets publicering av skulder kan ses som problematisk, är det ju egentligen inget mot vad som kan hända när alla trösklar är borta och vem som helst kan lägga ut vad som helst eller bygga internettjänster som bygger på ett vädjande till de lägsta mänskliga instinkterna. Vi kan alltså förvänta oss en backlash för offentlighetsprincipen, särskilt i en tid där människor redan upplever att deras privata sfär krymper som en följd av internetutvecklingen.
Men offentlighetsprincipen har sedan länge levt under hot. Kommuner försöker kringgå den, varenda reporter kan dra historier om hur svårt det kan vara att få ut allmänna handlingar. På EU-nivå är öppenheten inget tivoli direkt.
Öppenheten är alltid problematisk. Men det betyder inte nödvändigtvis att alternativet är bättre. Framtiden kommer med all säkerhet att innehålla svåra avvägningar, men vi kommer aldrig att kunna göra rätt val om vi inte för en debatt om vilken roll offentlighetsprincipen kan och bör spela i ett demokratiskt samhälle.
Fotnot: Anders Mildner är journalist med inriktning på mediefrågor