B-deckare med sci-fi-inslag

År 2017. Människorna lever isolerade och har enbart kontakt genom robotavatarer, "surrogater", som kan styras från specialdesignade soffor i hemmen. Dubbelgångarna är fulländade versioner av sina respektive användare. Men uppdelningen hamnar i gungning i samband med en mordhärva där både surrogater och deras ägare mördas. FBI-agenten Tom Greer (Bruce Willis) och hans partner Peters (Radha Mitchell) styr sina surrogatkloner hemifrån i en jakt som leder ända till uppfinnaren av surrogatsystemet.

Surrogates bygger på en serieroman av Robert Venditti. I Jonathan Mostows film är historien om agent Greer bitvis underhållande men jag får en stark känsla av att det finns en hel del i Vendittis originalmanus som har förbisetts. Det finns nog mer att kommentera beträffande nackdelarna med dagens extrema IT-samhälle, för att inte nämna farorna med webbaserade mötesplatser som Twitter, Lunarstorm, Second Life, Facebook och rollspel där människor i princip kan framställa sig själva hur de vill och där mänsklig kontakt ersätts med bokstäver på en skärm.

Det känns lite sorgligt att skriva det, men Surrogates är kanske ett av höstens mest bortslarvade manus. Jag saknar en mer genomgripande kritik à Asimov av robotsamhället. Mostow hade en ny I, Robot i sin hand men har dessvärre snickrat ihop en b-deckare med sci-fi-inslag.
Slutligen kan jag inte sluta undra vad stylisten tänkte när Willis' surrogat skulle få sin frisyr. Agent Geers tupé är så skrattretande att han endast med mycket stor möda kan tas på allvar.

B-deckare med sci-fi-inslag

Surrogates bygger på en serieroman, men Hanif Sabzevari får en stark känsla av att en hel del i originalmanus har förbisetts.