– Vi blåser på med allas behov till max i den här föreställningen. När människor vill massor och går emot varandra kan det bli tvära kast och komiska effekter, säger Sunil Munshi.
– Brechts text är oförändrad men det blir nog en annorlunda version av pjäsen. Ensemblen är extremt modig och lojal till den vision jag har av den.
Scenografin beskriver han som förhöjd och att den ska lämna en del åt publikens fantasi. Det finns till exempel ingen tobaksaffär i dekoren, men skådespelarna pratar om den.
Pjäsen handlar om den fattiga kinesiska kvinnan Shen Te, som här spelas av Elisabeth Wernesjö. Hon erbjuder husrum åt tre gudar som kommit ner på jorden. Av dem belönas hon för sin gästfrihet med en tobaksaffär. Men den går mot konkurs då Shen Te generöst delar med sig av det hon har och hon känner sig tvingad att ”uppfinna” en hårdför kusin för att ordna upp sin ekonomi.
– Det är en fabel som jag använder för att berätta om vårt mänskliga maskineri. Vi bygger vårt samhälle på individualism. De vi älskar, som våra gamla eller ofärdiga, är det någon annan som ska ta hand om så att vi kan göra karriär och sköta våra bloggar. Det skapar glapp i kontakten mellan människor och gör oss alltmer ensamma, säger Sunil Munshi.
– Då blir det också svårare att förstå meningen och och slutet på livet. Om man söker lyckan på egen hand så finner man den inte och det var Brecht inne på redan under 1930-talet.
Efter Sunil Munshis utbildning till skådespelare på Teaterhögskolan i Göteborg var han med i bandet Sissy Prozac tillsammans med kurskompisen Ola Rapace. Musiken har han burit med sig i karriären. Till den här föreställningen har Sunil Munshi skrivit ny musik till Brechts texter i en genre som han kallar väckelsepop och som han menar kan belysa förhållandet mellan andligt sökande och kommersialism.
Med ”Den goda människan i Sezuan” avslutar Sunil Munshi en triptyk på Uppsala Stadsteater om tro och existens. Den första föreställningen i den, ”Vem är rädd för Virginia Woolf”, beskriver han handlade om ett par som spränger en livslögn och då förlorar meningen med livet, i ”Ringlek” ersatte pjäsens människor bristen på gemenskap och tro med sexuella utlevelser. Dagens premiärpjäs rör frågan om man kan vara god i en ond värld.
– Det handlar om mitt sökande efter en bärande tro i dessa tre uppsättningar. Om att vi måste ta vara på det liv vi fått som är så försvinnande kort.