Augustpriset har återfått sitt värde
Per Olov Enquist hann knappast lämna scenen på Uppsala Konsert & Kongress och Bokens dag i söndags innan det var dags att åter bege sig upp på en estrad.
@3b Text ojämn:Men även vilken personlig tillfredsställelse det kan ge för en författare att syssla med de mörka delarna av sitt eget liv.
Det senare förklarade pristagaren i samtalet med programvärden Kattis Ahlström efter tillkännagivandet och utdelningen av Auguststatyetten. Att färdas tillbaka till barndomen hade varit en rolig erfarenhet. Men inte heller hade närmandet till de förfärliga episoderna och alkoholismen inneburit några svårigheter. "Möjligen var jag mera tvungen att behärska min uppsluppenhet", menade han. Någon terapi hade det dock inte handlat om. Snarare om den yrkeskunskap han tillägnat sig att skriva för sina läsare.
Samma förmåga visade han även vid mötet med sin intervjuare, kunde man kanske tillägga, om en författare som inte med en min förrådde att han genomskådade frågorna. En annan sida av denna professionalism kom publiken till del vid framträdandet hos Bokens dag. Inte en paus, någon enda stavelse eller endaste betoning hamnade på fel ställe. Från PO Enquists sida handlade det om en enmansföreställning, som knappast kunde ha varit bättre.
Bland möjliga kandidater till priset för årets bästa skönlitterära bok finns det ett par tre stycken romaner som kan tävla med Ett annat liv om vilken som är årets bästa bok. Att i det urval som nu gjorts till Augustprisnomineringen välja PO Enquists storverk innebar utan prut, att utmärkelsen hamnade hos rätt adressat.
Årets Augustprisgala innebar inget undantag från regeln att det är den skönlitterära klassen som anses som tyngst. Den här gången var detta dock ingen självklarhet, om man betänker att den bok som fick priset i fackboksklassen väger hela 6.3 kilo. Svenska Förläggareföreningens ordförande Kjell Bohlund konstaterade vid kvällens inledande intervju med Kattis Ahlström, att böckerna under de 20 år Augustpriset nu delats ut bara bli tyngre och tjockare. Även om sidantalet, 592, inte är särskilt uppseendeväckande, är formatet 42 x 31 cm det desto mera. Att bära hem volymen, för vilken fotografen Bengt Wanselius och filmjournalisten Paul Duncan står som redaktörer, från bokhandeln kräver starka armar.
Även när det gäller den prisbelönade fackboken, tillkommen på initiativ av bokförlaget Max Ström inom ett internationellt samverkansprojekt, får valet sägas vara det bästa tänkbara. Regi: Ingmar Bergman berättar i det närmaste heltäckande om Ingmar Bergmans verksamhet som filmregissör, teaterman och författare. Hela 1 100 bilder beledsagar skeendet, som skildras med Bergmans egna ord i dagböcker, brev och skrifter såväl som i nyskrivna texter av bland andra Birgitta Steene, Erland Josephson och Bengt Wanselius. Vad som återges är en stor del av vad som kunde kallas det skapande 1900-talet. Det är just i den egenskapen Ingmar Bergman kommer läsaren allra närmast.
Det finns skäl att fråga sig vart den epok som Bergman representerade håller på att ta vägen i dagens glättade och förytligade samhälle. Lite grovt räknat kan kulturen delas in i två avdelningar. Dels den kultur som försöker få tiden att gå lite fortare, dels den som är en fråga om liv eller död.
Att de bägge prisbelönade böckerna tveklöst hör hemma i den senare kategorin, ger Augustpriset en pondus det inte har haft på länge.
Så jobbar vi med nyheter