Augustgala i tilltrons tecken
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Naturligtvis kan man diskutera urvalen till de olika klasserna: skön-, fack- och ungdoms/barnlitteratur. Vid Bokens dag i Uppsala för ett par veckor sedan rättades en av årets försummelser till. Jonas Gardells roman Jenny borde ha varit en självskriven Augustkandidat. Nu var den av någon outgrundlig anledning inte med, och tilldelades därför Siripriset, Augustprisets skuggpris.
Att Augustpriset i fackboksklassen tillföll Cecilia Lindqvists Qin är inte mycket att orda om. Hon är för övrigt den andra dubbla Augustpristagaren efter Kerstin Ekman. Det var svårt att se vilken annan bok som hade kunnat komma i fråga. Qin är inte bara årets vackraste bok. I kraft av det kinesiska stränginstrumentet lyfter den fram en hel kultur och en historia där det erbjuds mycket att lära. Det finns flera sätt att leva och andra värden än de som dikteras av rock- och popmusiken. Man får lätt Sven Lindqvists prosabok Hemmaresan, från 1959, i tankarna, en av 1900-talets allra värdefullaste böcker på svenska. I den var Cecilia Lindqvist i hög grad delaktig.
Mera oväntad var i så fall utmärkelsen i den skönlitterära klassen till Susanna Alakoski. Den som hoppats på Lars Gustafsson eller Göran Sonnevi var kanske inte helt införstådd. Med Alakoskis Svinalängorna som mottagare är det första gången Augustpriset går till en skönlitterär debutant. Samtidigt innebär utmärkelsen att en författare belönas, som inte enbart befinner sig i sin språkvärld utan också har ett gripande stoff att förmedla. När Lina Kalmteg skrev om Svinalängorna på UNT:s kultursida på utgivningsdagen kallade hon den en berättelse om ett barns utsatthet när vuxenvärlden sviker. Recensenten ville i sin genomgång beteckna Alakoski som en ny arbetarförfattare.
Augustpristagaren är till professionen socionom. Hon har vuxit upp i ett låginkomstområde i Ystad under 1960- och 70-talen. Det är där boken utspelas. Genom barnet Leenas försorg, med finsk bakgrund, berättar romanen om en idyll som går sönder och faller i bitar. Avståndet är kort till skådespelaren Lo Kauppis gripande pjäs Bergsprängardottern som exploderade. Den visades på Upsala stadsteater förra hösten. Knappast kan man tänka sig ett mera angeläget ämne än barns blottställdhet i dagens samhälle. Även Jonas Gardells Jenny rör sig inom samma sfär.
Det är Svenska Förläggareföreningen som står bakom det prestigefyllda Augustpriset och galan i Berwaldhallen. I år var det artonde gången för utmärkelsen. Efter diverse utflykter av publikfriande karaktär och evenemang som inte trott huvudpersonen boken om ett skvatt värde, blev årets prisutdelning den bästa på mycket länge. Att man lät den för kvällen sammanställda Augustorkestern lägga tyngdpunkten för musiken hos Mozart var en annan av markörerna för kvällen, vid sidan av den stilfulla scenografin, för den eftersinnande kulturens betydelse. Programledaren Annika Hagström anslöt sig till samma tanke när hon i sitt inledningsanförande talade om böckernas egen inneboende kraft.
Det bör Förläggareföreningens ordförande Jonas Modig, som inledningsvis välkomnade, ta fasta på och med sig till sina kolleger förläggarna. Bokbranschens företrädare har anledning att yvas när det blir dags för utvärdering vid nästa sammanträde.