Att se och synliggöra

Den hemlöse mannen i Uppsala, märkt av ett hårt liv i utanförskap, den lilla flyktingflickan i sin pappas famn med ögon som sett vad inte ens ett vuxenliv borde medföra. Nästan alla är de vända en face mot fotografen; här är kameran inte ett distanserande verktyg, så som annars inte sällan är fallet. Fotografen som voyeur - inte när hans namn är Uhrbom.Odd Uhrboms kamera är i stället ett hjälpmedel i den uttalade viljan till kontakt, kommunikation, möte. Uhrbom vill få oss se vår nästa, även om han är en av missbruk märkt uteliggare eller en stridbenägen, av kriget lemlästad gerillasoldat. Han vill få oss att känna medkänsla, att komma lite närmare Den Andre.
Bilderna är inte moraliserande, inte sentimentala; därtill är de alltför sakliga och dokumenterande. Men de tvingar oss att se.

En kommande bok med ett urval bilder från ett långt fotografliv har ordet samvete i titeln. Det är ett ord som nästan fallit ur bruk i vår självupptagna tid, ett ord som väl sammanfattar Uhrboms konstnärliga koncept. Hans utställning hos Galleri London i centrala Uppsala är ett gott exempel på en reportagefotografi buren av ett angeläget ärende. Att se och synliggöra.
Odd Uhrboms bilder är i mycket liten grad arrangerade. I stället ger de intryck av en direkthet i mötet med Den Andre. Precis så här satt den gamla kvinnan böjd över sin handdrivna symaskin när fotografen fick syn på henne i det palestinska flyktinglägret i Jordanien. Och barnen som vände sina blickar mot fotografen där de stod i matkön väntande på sin lilla ranson vänder nu sina blickar mot oss, betraktarna av hans bilder, tagna för flera årtionden sedan. Så kan en medveten fotografi förmedla närkontakt mellan människor över geografiska, kulturella och tidsmässiga gränser. När syftet som här varit att se och synliggöra.

Att se och synliggöra

Gruvarbetare i Malmberget, barnsoldater i Afghanistan; Odd Uhrbom är fotografen som ser och synliggör, skriver Cristina Karlstam.