Att odla där ingenting växer

Den som kommer tillbaka från en resa har alltid något att berätta, säger ordstävet. Den som går på bio behöver inte resa, kunde ett modernt tillägg vara.
Mot uppvisande av biobiljett med kontramärke får vi bege oss till en liten kinesisk by i en avlägsen och gästvänlig del av geografin. Landet är kargt, jorden fattig, klimatet kallt. Ingenting växer, livet är ett hårt slit.
Någonstans långt upp i den politiska hierarkin, fjärran från verkligheten i byn, beslutas att trakten ska få sig ett lyft med en ny näring. En fattig bonde får ta hand om ett par dyra, importerade ullfår som ska föra framgång och välstånd till hela trakten.

Men fåren vill inte växa till sig. De gillar inte de sorgliga kvistar och rötter som är allt traktens jord producerar. De står inte ut med kylan. Framför allt vill de inte föröka sig, vilket är ett krav från ledarna.
Bonden och byn får hitta på det ena efter det andra för att hålla liv i fåren. Snart kostar deras skötsel långt mer än de kan inbringa. Maken till bortskämda får har aldrig skådats. Men ledningens beslut måste följas.
Bondens ständigt avbrutna hackande i den stenhårda jorden blir en återkommande bild i en allegorisk och underförstått kritisk berättelse.

Att odla där ingenting växer

Bondens slit i den kinesiska myllan blir en återkommande bild i den kritiska berättelsen Två fantastiska får, skriver Nils Bingefors.