Att ha en regissör till frukost

Hur vore det att ha Quentin Tarantino i sängen eller äta morgongröt med Sofia Coppola? Att ha en regissör boende hos sig är populärt, i alla fall i Uppsala. Under kortfilmsfestivalen som börjar på måndag är det många uppsalabor som anmält sig som värd och därmed erbjuder en regissör sovplats och frukost i några dagar.
- Jag har goda erfarenheter från att vara värd under tidigare år. Filmregissörer verkar vara både trevliga och intressanta människor. I alla fall de som accepterar att bo i min källare, säger Torsten Rehn, en av årets värdar.
Liksom de andra av värdarna som vi har pratat med hyser han bara positiv förväntan och ingen oro för att gästfriheten ska missbrukas.

Det är vanligt att utländska gäster som bjudits in till olika evenemang får bo i värdfamiljer. Särskilt i kultursammanhang. Josefine Barck-Holst, tidigare Uppsalabo, har tillsammans med sin familj varit värd vid flera tillfällen, dock inte för regissörer, utan för musiker. Men hennes upplevelser av att vara värd är inte odelat positiva. Hon berättar om en fransk cellist hon hade som gäst.
- Ingen av oss i familjen kunde ett ord franska och cellisten kunde ingen engelska. Då blev inte samtalet så intressant. Dessutom blev det familjebråk sedan när ingen ville gå på hennes cellokonsert. Någon var ju liksom tvungen att gå, säger hon.
En annan gäst hemma hos Josefine Barck-Holst var en amerikansk saxofonist.
- Han var väldigt divig. När vi hämtade honom på tågstationen hade han varit inne på pressbyrån och "hämtat" en cocacola. "I needed a drink", sa han. Den fick vi gå in och betala, berättar hon.
Amerikanen stannade även längre än förväntat och tog hela övervåningen i besittning.
- Man kände sig inte hemma i sitt eget hem när han stod däruppe naken i badrummet med öppen dörr. Till slut fick vi be honom att åka hem men då hade han inga pengar så vi betalade en tågbiljett till Holland där han tydligen kände någon, säger Josefine Barck-Holst.
Hon tycker att det är spännande och trevligt att ta emot främmande gäster i sitt hem och tackar oftast ja till värdskapet av fri vilja. Men ibland tycker hon att det också kan kännas lite som ett tvång.
- Om barnen är med i musikskolan som har bjudit in en fransk orkester och musikerna ska placeras ut hemma hos folk, då är det svårt att säga nej, säger hon.

Till kortfilmsfestivalens inbjudna regissörer behövs varje år ett tjugotal värdar. Enligt Christoffer Olofsson som är programchef för festivalen brukar folk anmäla sig utan påtryckningar. Värdarna får, som tack för hjälpen, se festivalens filmer gratis samt får chansen att lära känna, eller i alla fall samtala med, en utländsk regissör.
Vilka människor det är som anmäler sig till att vara värd går inte att ringa in, enligt Christoffer Olofsson.
- Ålder varierar ordentligt liksom typ av boende. På årets värdlista har vi allt ifrån en sjurummare på Övre Slottsgatan till studentrum, säger han.

Ulla-Stina Claesson, som vid förra årets festival var värd för ett ryskt tvillingpar tror att de som anmäler sig som värdar har det gemensamt att de känner stor tillit till andra och har en öppenhet gentemot andra människor.
- Man måste våga lita på de här människorna som kommer. De får ju nyckel och tillgång till ens hem, säger hon.
Ulla-Stina Claesson tycker att man som värd får mycket tillbaka.
- Man får ett utbyte, pratar om deras länder och deras arbete. Jag tycker alltid att det är spännande att träffa nya människor, mina gäster har varit väldigt trevliga, säger hon.

Johanna Uddén, som var värd för ett regissörspar från New York under kortfilmsfestivalen för fyra år sedan tycker också att upplevelsen var positiv.
- Jag och min man förstod inte riktigt vidden av vårt uppdrag, vi trodde att vi bara skulle stå för säng och frukost. Men de här människorna ville ju umgås också. Hela veckan, säger hon.
Mötet med regissörerna utmynnade i en vänskap som fortfarande håller i sig.
- De var supertrevliga och vi blev jättegoda vänner. Sedan bjöd vi dem till vårt bröllop i Italien och min dotter och andra vänner till mig har hälsat på dem i USA, säger Johanna Uddén.