Att försöka förstå en terrorist
Vad fick Ulrike Meinhof att lämna barn och framgångsrik karriär för att med vapen slåss för en annan värld? Frågan som många ställer sig är felställd menar Jutta Ditfurth, som har skrivit den första kompletta biografin om den mytomspunna terroristen.
Foto: Scanpix
- Det är en politisk thriller med prestigeskådespelare i huvudrollerna. Men du fångar inte sanningen genom exakta rekonstruktioner av hur kulorna träffade, säger Jutta Ditfurth med en suck.
Hon är på Bokmässan i Göteborg med en av mässans absolut tyngsta böcker, "Ulrike Meinhof - en biografi".
Den självsäkra tyska originaltiteln - "Die Biographie" - ger en fingervisning om vad som skiljer den från tidigare böcker. Sex års research och över 6 000 källor ligger till grund för den hittills mest omfattande skildringen av Ulrike Meinhofs liv. På köpet får läsaren en inblick i tysk efterkrigshistoria, det omöjliga i att bygga upp ett nytt samhälle utan nazister, och regimens våldsamma reaktioner på sextio- och sjuttiotalens studentrevolter.
- Jo, jag har ägnat sex år åt Ulrike Meinhof. Men det har inte handlat om hängivenhet utan om att bli klar. Det fanns så mycket material att gå igenom. Till exempel har Ulrike Meinhofs far hittills beskrivits som kristen antifascist, bara ett exempel på hundratals felaktigheter. En enkel kontroll med Nationalarkivet visar snabbt om en person varit medlem i nazistpartiet eller ej.
Jutta Ditfurth besökte själv ett 60-tal olika arkiv i sitt researcharbete, men såg aldrig ett spår av någon annan forskare eller researcher.
- Det är Tyskland i ett nötskal. Vi har en knepig attityd till vår egen historia, inte bara nazihistorien. Vi har en tradition att prata runt, i stället för om, känsliga frågor. Det handlar om att undvika konflikter.
Fadern nazist
Hon vänder sig mot den gängse bilden av Ulrike Meinhof, den mytomspunna kvinnan som trots uppväxten i en antifascistisk familj och ett framgångsrikt yrkesliv valde att lämna allt för ett liv i underjorden, beväpnad med k-pist. En respekterad position som Västtysklands ledande vänsterskribent, två fina döttrar och en given plats i den intellektuella societeten, visst stämmer det. Men utöver det bygger myten om henne på så många vedertagna felaktigheter, menar Jutta Ditfurth.
Ulrike Meinhofs far gjorde karriär som museichef genom att utnyttja sina kontakter inom nazistpartiet. Han dog tidigt och Ulrikes mor kunde göra en egen karriär tack vare stipendier och bidrag från nazisterna. När Ulrike och hennes syster blev föräldralösa togs flickorna om hand av mammans partner, Renate Riemeck. Hon beskrivs som intelligent vänsteranhängare, mentor och förebild. Ingenstans tas styvmoderns bakgrund i nazistpartiet upp, inte heller berättas om hennes iskalla attityd till fosterdöttrarna.
I stället har man talat om hennes äktenskapskris, ex-maken som ständigt bedrog henne, och hennes psykiska hälsa.
- Man måste acceptera att hon gjorde medvetna politiska val, hur felaktiga de än var. Hon planerade fritagningen av Andreas Baader i månader, det var ingen emotionellt infall. Vill vi ha en politisk debatt måste vi ta hennes beslut på allvar och grunda diskussionen på empiriska data, utan att förenkla eller avpolitisera henne.
Svårast att förstå är beslutet att lämna sina barn för sin övertygelse. Meinhof trodde att Tyskland var på väg mot fascism, säger Jutta Ditfurth, hon trodde att hon förde barnen i säkerhet. Inom RAF diskuterade kvinnorna hur barn skulle hanteras och kom fram till att bäst var att inte ha barn.
En av de stora frågorna
Det finns anledning att diskutera Ulrike Meinhofs livsval, menar Jutta Ditfurth - berättelsen om hennes liv är också berättelsen om ett Europa präglat av våld. Under skoltiden råder lärarbrist, eftersom inga nazister får bli lärare. Lösningen blir att se genom fingrarna. När hon senare engagerar sig i fredsrörelsen har det avmilitariserade Tyskland börjat tillverka kärnvapen och kriget mot Vietnam förs delvis från västtyska baser. Studentrevolterna slås ned med brutalt våld.
- Ibland undrar jag om det är tillåtet att diskutera varför vi har terrorism. Jag menar att vi måste det. Vad gör att så många känner att de står utanför samhället, vad får dem att döda? Jag skriver om en människa, men det här är en av våra största frågor, säger Jutta Ditfurth.
Så jobbar vi med nyheter