Att finna översättningens röst
Genom att vrida och vända på orden söker de översättningens röst. Noggrannhet och mod är egenskaper som krävs för att bli en god översättare, anser Malin Beskow, 24 år, och Lennart Englund, 55 år.
Malin Beskow och Lennart Englund utbildar sig till översättare på Uppsala universitet. De är överens om att man som översättare inte får vara feg, man måste våga göra språket till sitt eget.
Foto: Linda Forsell
— Det har alltid varit självklart för mig att hålla på med språk. Och jag insåg tidigt att det var översättare jag ville bli i det sammanföll mycket av det som jag var intresserad av, säger hon.
Flyttar till Uppsala
Efter att ha läst 80 poäng engelska och ytterligare 80 poäng i andra ämnen, sökte hon till översättarprogrammet och flyttade från Värmland till Uppsala. Hon har engelska som så kallat källspråk, det språk som hon översätter ifrån. Och det hon hittills sett av yrket motsvarar hennes förväntningar.
— Det är en utmaning att översätta, att lirka hit och dit med orden och att formulera om en mening tio gånger innan man är nöjd. Men det kan vara väldigt frustrerande också, man känner sig aldrig riktigt klar, säger hon.
Lennart Englunds väg till översättandet ser annorlunda ut. Han har just avslutat det andra och avslutande året och är färdig översättare med tyska som källspråk. Men innan han sökte till utbildningen, arbetade han i 25 år som högstadielärare i svenska och tyska i Nyköping, där han alltjämt bor.
— Jag tyckte det kunde vara kul att göra något mer i livet, prova något annat, säger han.
Översätter dikter
Som examensarbete har han översatt 36 dikter av den tyske poeten Kurt Tucholsky som dog 1935. Ett krävande men stimulerande arbete, säger Lennart Englund.
- Det var ju lite speciellt eftersom det är rimmad vers. Men att hitta den svenska texten som man tycker är den rätta och känna att man gett översättningen en röst, det är det roligaste med det här, säger han.
Krävs mod
Vi sitter i vita soffor i översättarnas samlingsrum i Humanistiskt centrum vid Engelska parken i Uppsala. I bokhyllan står ordböcker och skrivråd av olika slag och i hörnet en dator. På frågan vad som krävs för att bli en bra översättare, svarar Malin Beskow snabbt: Noggrannhet och mod.
— Man får inte vara feg. Även om man ska ligga nära källtexten i sin översättning, måste man våga göra språket till sitt eget. Källtexten får inte slå igenom, säger hon.
— Det där håller jag med om, noggrannhet och mod, det var bra sagt. Och vilket val du än gör, måste du stå för det sedan, säger Len-nart Englund.
— När vi har textgenomgångar kan vi sitta i timmar och argumentera för våra översättningar. Och jag är modigare nu än när jag började utbildningen — vi har verkligen fått lära oss att "vi är också författare" och att ta våra bedömningar på allvar, säger Malin Bes-kow.
Läsa skönlitteratur
Under utbildningens tredje termin kan eleverna välja inriktning mellan skönlitteratur och fackspråk.
Lennart Englund har dock läst båda två parallellt, något som Malin Beskow också planerar att göra "för att utnyttja tiden".
— Jag var säker på att skönlitterära översättningar skulle intressera mig mest. Men det har varit väldigt roligt med svåra facktexter också, som juridiska texter. Att hitta den rätta formuleringen för vad man gör i rätten, det har varit riktigt kul, säger Lennart Englund.
För Lennart Englunds del ser framtiden som översättare oviss ut. Till hösten återgår han till läraryrket, men håller ögonen öppna efter ett översättaruppdrag, gärna något skönlitterärt.
—Men det är svårt — tyskan är ju ett väldigt litet språk i jämförelse med till exempel engelskan. Och för att få översätta en bok, ska man helst ha översatt en tidigare. Men någon gång måste man ju få göra sin första, säger han.
Så jobbar vi med nyheter