Att dansa är att leda

Hon öppnar dörren försiktigt. Med en mjukhet och ett lugn, som verkar genomsyra hela hennes person, släpper hon in oss i en stökig och bullrig Gottsundateater. På armen hänger den ettåriga sonen, han glor nyfiket på oss, säkert både road och lite förskräckt att få följa med mamma till det nya jobbet. För det är mycket nytt just nu för Lotta Gahrton med familj. Jobbet på Gottsunda Dans och teater innebär pendling från lägenheten i Stockholm, att vara konstnärlig ledare är också att vara chef för personal och inte bara leda dem i det konstnärliga arbetet utan även ta hand om den administrativa biten. Men någon nervositet går inte att spåra hos henne.
- Nej, jag är nog mest taggad, säger hon.

Lotta Gahrton är utbildad vid balettakademin i Stockholm men har genom åren studerat allt från litteraturvetenskap till företagsekonomi. Hon säger att hon älskar att plugga och lära sig nya saker. Som dansare och koreograf har hon de senaste åren främst varit verksam genom den egna gruppen Lotta Gahrton Produktion med uppdrag vid både institutioner, privatteatrar och fria grupper. Hon är nyss hemkommen från en miniturné i Stockholms skärgård med en dansföreställning för barn och har under året varit i New York för att arbeta med ett projekt som tar avstamp i Thomas Tranströmers poesi.

Tidigt i sin karriär började hon dansa på sjukhus och har hela tiden sett det sociala engagemanget som en nödvändig del i det konstnärliga skapandet.
- Jag har ett behov av det där, att få göra nytta, säger Lotta Gahrton.
Som ett exempel nämner hon det projekt som hon varit inblandad i Tensta, norr om Stockholm, där invandrarungdomar som nyligen kommit till Sverige engagerades.
- När det projektet slutade var det otroligt roligt att se hur nära alla som var delaktiga hade kommit varandra. Jag kunde aldrig drömma om att det skulle bli så lyckat. Där fungerade verkligen den konstnärliga verksamheten som samhällsbyggare, det blev ju tillslut ett väldigt viktigt integrationsprojekt.
- Just att jag arbetat i liknande områden i Stockholm var nog också en av anledningarna till att jag fick jobbet här i Gottsunda, säger Lotta Gahrton.

Att Gottsundateatern lockade efter många år som frilans förklarar hon med en längtan efter att få ha en bas att stå på där det finns möjlighet att planera mer långsiktigt och i samarbeten med andra ha en scen att erbjuda. I samband med att de två förra konstnärliga ledarna Dritëro Kasapi och Sofia Nohrstedt slutade tidigare i år uttrycktes en önskan om att hitta en ersättare med en vision för både dans- och teaterdelen. Lotta Gahrton säger att hon har den visionen och en lång rad projekt på önskelistan som hon vill genomföra, men att det viktigaste just nu är att få ordentlig koll på vad arbetet på Gottsundateatern faktiskt kommer att innebära.
- Först och främst måste jag förstå vad den här scenen gör och utifrån den kunskapen skapa visioner som passar just det här stället Men jag kan nog tänka mig att gränsen mellan dans och teater här inte blir lika tydlig som den har varit tidigare, säger hon.

Ledarskapet verkar falla sig naturligt. Att vara koreograf är att leda, säger Lotta Gahrton. Den som skapar en dansförställning måste kunna leda alla åt samma håll. Samtidigt betonar hon vikten av att vara lyhörd för de kunskaper och erfarenheter som människorna runtomkring för med sig in i verksamheten.
- När jag skapar en föreställning ger jag dansarna mycket utrymme att improvisera och sen lära utifrån det som de själva skapar. Man får väldigt mycket tillbaka av sina medarbetare, de bidrar med mycket och känner sig på så sätt också delaktiga, säger hon.
Arbetet med sina egna föreställningar beskriver hon som en form av vetenskap. Ett ständigt forskande som till slut ger ett resultat som kanske inte alls var tänkt från början. Idéer hittar hon i det mesta. Senast var det en mening som fastnade i huvudet.
- Men dansföreställningarna är aldrig riktigt klara förrän på premiärdagen, för skådespelare, regissörer och teaterhus kan det där ofta vara väldigt nervöst. De vill gärna ha klart ett halvår innan hur allt ska se ut. Men de flesta koreografer vill att projektet ska få behålla det där livet och utvecklas hela tiden.

Lotta Gahrtons meritlista är lång. Flera sidor faktiskt. En mängd dansprojekt, både i Sverige och utomlands, hon har skådespelat och varit musikalartist, sjungit i kör och skrivit flera barnböcker. Men de många sidorna av sig själv beskriver hon hellre som nyfikenhet snarare än rastlöshet.
- Jag tycker att oerhört mycket är roligt och vill gärna prova på nya saker. Det är synd att man inte har tid med mer egentligen, säger hon.
En viktig del av Gottsundateaterns verksamhet består av att ge utrymme åt barn och ungdomar. Dels att erbjuda dem en plats där de under pedagogisk handledning får utveckla egna projekt, dels att skapa föreställningar som riktar sig direkt till ungdomar.
Lotta Gahrton ser det som en mission att väcka ungas intresse för nya konstnärliga uttryck men är också medveten om att när man riktar sig till ungdomar handlar det om ett givande och ett tagande.
- Om man gör skolföreställningar måste man ha en vilja att kommunicera med dem som man vänder sig till men samtidigt kan man inte vara alltför tillrättalagd. Föreställningen måste vara intressant och engagera.

- Det är viktigt att ge ungdomar nycklar in i föreställningen. Till exempel att inleda med någon musik som de gillar eller att det utspelar sig i en miljö som de känner sig hemma i. Om något är bekant så blir det lättare att ta in också, säger hon.
Intresset för dans föddes tidigt. Lotta Gahrton dansade ofta som liten, något hon nu ser återkomma hos sina egna barn. Men att dansen skulle bli hennes karriärval var långt ifrån en självklarhet.
- Jag hade många valmöjligheter när jag gick ur skolan och hade tankar på att bli läkare och journalist. Men dansen var, och är väl tyvärr fortfarande i viss utsträckning, en väldigt ungdomsdominerad bransch. Så jag tänkte att jag fick ta det där med dansen först och sen göra allt det andra. Sen har dansen engagerat mig och det är en underbar konstform, så då har jag blivit kvar, säger hon.

Jag ber Lotta Gahrton förklara vad det är som lockar och fascinerar med dans. Hon tänker efter, det märks, vill inte ge ett slentrianmässigt svar. Ja, vad är det som är så speciellt med just dansen?
- Dansen är ju global och behöver inte vara bunden till ett språk. Föreställningarna är så visuella att alla kan förstå dem. Sen är dansen väldigt mycket i framkant, den är banbrytande. Många andra konstformer plockar upp det som händer i den fria experimentella dansvärlden.
Dansar hon något själv utanför scenen? Lockar alla former av dans och blir det några besök till folkparken?
- Nej, jag är inte så bra på pardans (skratt). När jag var yngre så gick jag ofta ut och dansade på discon, men nu har jag fyra barn och hinner inte gå ut så mycket längre, säger Lotta Gahrton.

Att dansa är att leda

Hon ser sig själv som en nyfiken visionär. Efter nyår tar över ledarskapet på Gottsundateatern i Uppsala. Dansaren och koreografen Lotta Gahrton lovar nya spännande projekt men är samtidigt mån om att hålla fast vid verksamhetens kärna.