Videon är inte längre tillgänglig
På lördag förvandlas Uppsala stadsteater till ett pensionärshem. Där det förr var en scen sitter nu de åldrade skådespelarna och minns – tiden i rampljuset. Bland dem den förra primadonnan, spelad av Mirja Burlin, som är ny på teatern. Jag träffar henne inför den stundande premiären tillsammans med välkände Aksel Morisse, som gestaltar en gladlynt senil gammal gubbe.
Övriga medverkande i Erik Gedeons fars med musikaliska inslag Evigt ung, som just nu går som en feberepidemi över Europas scener, är den gamla proggaren som spelas av Göran Engman, den strokedrabbade underhållaren Robin Keller, den arga tanten Maria Sundbom, den afasidrabbade pianisten Kettil Medelius och föreståndaren Elisabeth Wernesjö som terroriserar åldringarna med Gullan Bornemark- och andliga sånger.
Scenografen och kostymören Ulla Kassius har fantiserat fritt och skapat en äldre version av skådespelarna, som också heter sina egna namn under föreställningen.
– Pjäsen är en hyllning till ålderdomen och handlar om att bli gammal på ytan men att inte sluta drömma, älska och längta. Det är en musikalfars som också har stråk av existentiella frågor och som pendlar mellan allvar och skratt, säger Mirja Burlin.
– Vi vill visa på den positiva kraften som finns i varje människa och hur minnena kan ta sig uttryck med musik från våra föräldrars och vår egen generation, säger Aksel Morisse.
Musiken som Morisse talar om är en salig blandning av allt från Nirvana till Buona Sera, hits från 60-, 70- och 80-tal. Eller som teatern valt att kalla det i sitt program: Rock’n roll tills du dör.
Det är inte första gången Uppsala stadsteater spelar musikalfars, även om det inte händer så ofta, men båda Burlin och Morisse tycker att det tillsammans med övrig repertoar visar på teaterns ovanliga bredd och på teaterchefens Linus Tunströms djärvhet.
– Evigt ung är ingen politisk teater eller framtidsskildring, snarare belyser den något av i dag som berör mig starkt. Ibland kan komedi träffa hårdare än många pretentiösa pjäser som skriver mig på näsan. Jag tror att det kan vara ett ypperligt sätt att påverka eftersom man får empati för dessa figurer, säger Aksel Morisse som själv tidigare arbetat inom äldrevården och som känner starkt för budskapet i pjäsen.
Att spela komedi tycker både Mirja Burlin och Aksel Morisse är svårt. Svårare än ett klassiskt drama. Och underskattat.
– Det finns något rått över komedin. Man ska ta för sig, våga ta plats och hitta de där roliga svängarna. För att hitta komedin måste man våga leka och visa mycket mer av vem man är, säger Mirja Burlin.
– Sedan kan man inte räkna med att alla skrattar, säger Aksel Morisse konstaterande. Som med allting annat.