BJÖRN STENBERG: Att bara få lyssna räcker väl

Tänk om man kunde hantera en violin som Anne-Sophie Mutter eller sjunga som Anna Netrebko, va'. Förutom att en närmaste skulle bli förvånande över att rösten höjts ett par oktaver vore det förstås underbart att behärska något så fullständigt.
Som tur är har man i alla fall två öron så man kan höra på dem...

Uppsalabekantingen Anne-Sophie Mutter gör sin första inspelning av Felix Mendelssohns (1809-1847) Trio och Sonata i F. Onödigt att säga att hon gör det excellent som vanligt. I de båda styckena framstår också hennes spel som omväxlande naket och sårbart liksom med all den pondus hon är mäktig.
I Mendelssohns storslagna violinkonsert behöver hon också all kraft i kampen med Gewandhausorchester Leipzig under ledning av veteranen Kurt Mazur. Lyssna bara på den känsliga och långsamma mellansatsen som de tillsammans kramar varje uns av skönhet ur. Dvd på köpet.

Anna Netrebko bjuder på lyxopera, Vincenzo Bellinis variant av Romeo och Julia, I Capulete e I Montecchi. Extra lyxigt då Elina Garanca sjunger Romeo i denna små-queera tolkning av dramat. Mycket mer bel canto än så här blir det knappast och operan är örongodis hela vägen. Fabio Luisi dirigerar Wiener Symphoniker.
Mer musik av det magnifika slaget står Zuill Bailey för då han spelar Ryska mästerverk för cello och orkester. Två sinsemellan mycket olika kompositörer, Tjajkovskij och Sjostakovitj kunde båda konsten att ta ut det mesta från solist och orkester. Bailey bjuder tillbaka med att spela sitt bästa. Särskilt imponerar Variationer på ett rokokotema av Tjajkovskij, medan Pezzo capriccioso mest får mig att tänka på mat. Martin West dirigerar San Francisco Ballet Orchestra.

Det unga stjärnskottet Patricia Kopatchinskaja har en bit kvar till Mutters självklara elegans men hon har kommit långt. Det märks extra tydligt när hon tar sig an tre så olika tonsättare som Beethoven, Ravel och Bartók. Kreutzersonaten hanteras flyhänt liksom Ravels sonat i G dur och Rumänska folkdanser. Hon spelar också ett specialskrivet stycke av sin pianoackompanjatör Fazil Say, ett verk som lovar gott för dem båda.
Beethoven står sig fint som en av de allra mest inspelade kompositörerna visar en titt i flödet av album som kommer till redaktionen. Här bara ett axplock:

Tokyo String Quartet fortsätter sin musikaliska kartläggning av stråkkvartetterna och har nu kommit till nr 10 och nr 11. Lika musikalsikt bländande som kvartetten skämt bort oss med.
Brittiska The Nash Ensemble, med svenska Malin Broman, hanterar två av de njutbara kvintetterna, en skön klang med extra viola. Båda verken från Beethovens mellanperiod.
Vi lägger till ett par extra musiker och får en septett, spelade av Octuor de France. Sex satser av mer ovanlig klang där klarinetten får dela huvudrollen med violinen. Kompositören Alphe Blanc - född året efter Beethovens död - använde samma revolutionerande sättning som Beethoven med gott resultat men når ändå inte upp till mästaren.
Så här års är det annars nästan påbud på att spela Vivaldis Årstiderna, och då förstås särskilt Våren. En och annan driva lär smälta när Martin Pearlman dirigerar Boston Baroque med solisten Christina Day Martinson på violin.

Björn Stenberg: Att bara få lyssna räcker väl

KRÖNIKA KLASSISKT. "Det unga stjärnskottet Patricia Kopatchinskaja har en bit kvar till Mutters självklara elegans men hon har kommit långt", skriver Björn G Stenberg.