Han skriver från en bas i Mehedeby självbiografi om sin tyska bakgrund
I höst ska publicisten Arne?Ruth börja skriva en självbiografi om sin tyska bakgrund. Hans nyinrättade privata bibliotek i Mehedeby är en bas för skrivandet. Den norduppländska miljön stimulerar honom.
Sedan Arne Ruth avgick som chefredaktör och chef för kulturredaktionen på Dagens Nyheter 1998 har han varit flitig som fri skribent och samhällsdebattör. Han upptäckte efter avgången att han hade ?ett marknadsvärde som föreläsare?, som han uttrycker det. Ämnena har varit journalistik och demokratisk frihet.
Och utan formella meriter togs han upp i den akademiska världen. Han har varit gästprofessor i Sverige, Norge och USA och är hedersdoktor vid de filosofiska fakulteterna vid Stockholms och Göteborgs universitet.
Nu har han ambitionen att trappa ned på sitt resande för att koncentrera sig på läsande och skrivande.
I Mehedeby i Norduppland har han köpt ett gammalt missionshus för att där inrätta ett privat bibliotek.
Hans boksamling är enorm. Mycket är idéhistoria, statskunskap och filosofi, men här finns även reselitteratur, deckare och böcker om gamla bilar.
? Huset är en kulturskatt. Jag förvaltar den, säger Arne Ruth.
I kyrksalen kan man ha diskussionsaftnar och musiksammankomster. Biblioteket ska vara tillgängligt för allmänheten efter förfrågan, men inte ha öppettider.
I höst ska Arne Ruth börja arbeta med en självbiografisk bok. Han är född 1943 i det dåvarande östra Tyskland. Han pappa var en högt utbildad historiker, medlem i nazistpartiet och soldat i den tyska armén. Han försvann i slutstriden om Berlin. Arne har inget minne av honom, men har ett foto där pappan håller honom, nio månader gammal, i sin famn. Då var det 1944 och Tyskland var på väg mot undergången.
? Jag har aldrig kommit ifrån detta med min tyska bakgrund. Den är en klangbotten i mitt liv. Jag läser min pappas skrifter och försöker förstå. Jag har förstått att han var en omtänksam pappa. Samtidigt var han medlem i?ett brutalt politiskt parti, säger Arne Ruth.
Arne var ett och ett halvt år när han kom till Sverige med de vita bussarna på våren 1945. Mamman var svensk och de återvände till mormor i Bengtsfors. Där är Arne uppväxt, i ett tryggt brukssamhälle.
??Utan folkbiblioteket i?Bengtsfors hade min karriär sett annorlunda ut, säger han.
I pojkåren läste han mycket. Mycket behövde förklaras. En norsk präst i Bengtfors berättade om förintelselägren och om tyskarnas ockupation av Norge. Allt präglade Arne och det resulterade i ett livslångt engagemang för demokrati, frihet och mänskliga rättigheter.
Nu i höst ska Ruth också skriva en essä om högerpopulism i?Skandinavien och ansvara för en seminarieserie om minoritetsrättigheter i Sverige och Norge. Norge har blivit hans andra hemland. Han tilltalas av den intellektuella vitaliteten.
? Medan man i Sverige gärna har sett det egna landet som stort nog, måste den som har ett intellektuellt yrke i Norge söka internationella kontakter. Det märks på den intellektuella nivån. Bildningsgraden bland studenter i?samhällskunskap och statskunskap är högre i Norge än i Sverige, säger Arne Ruth.
Arne Ruth är också något av en ambassadör för Norduppland. Han sitter i juryn för Stig Dagermanpriset och den årliga utdelningen i Älvkarleby placerar Norduppland på den kulturella kartan. Men det var en slump att han hamnade där. Hans tidigare hustru, författaren och journalisten Lena Persson, råkade se en husannons när hon rensade bland tidningar en dag i början av 1970-talet: ?Smedsboställe i?Vallonbruk? stod det. Det slutade med att de köpte ett hus med historisk patina i den lilla bruksorten Berkinge. Det är numera bortskänkt.
Åren i Berkinge var början på hans upptäckt av en väsentlig del av historien. De norduppländska bruken var en förutsättning för Europas industrialisering och har enligt Ruth sannolikt också inverkat på den svenska mentaliteten. Den relativt harmoniska samlevnaden över klassgränserna i?Sverige efter industrialiseringen kan ha att göra med den 300 år långa traditionen av bruket som samlevnadsform, menar han. Bruken kan ses som folkhemmets vagga, en förlaga till den svenska modellen med deras tro på samhällsplanering, omsorg, en skyddande makt och konstruktivt samarbete över klassgränserna.
??Bruken har lagt grunden för det moderna Sverige, men min tes är att deras betydelse inte finns i det historiska medvetandet. Jag begriper inte att lokalpolitikerna inte gör mer för att lyfta fram bruken. Jag skulle vilja se en samlad ansats för att placera bruken på den europeiska kartan och i den europeiska historien, säger Arne Ruth.