Arne Jones i Bror Hjorths hus

Arne Jones skulpturer och skisser fyller galleriet, som ligger i anslutning till Bror Hjorthmuseet.
Porträtt från kulturparnassen, huvuden i gips och terrakotta, står i rad på en hylla på långväggen. Där ser man bland andra Pontus Hultén, Maria Wine, Lars Ahlin och Stig Dagerman. Pontus Hultén står för sig själv, men de övriga, ett tiotal, är placerade på rad, som i konstnärens ateljé.
Och det är just ateljékänslan Küllike Montgomery vill åt med Bror Hjorth på den ena sida entrén, Arne Jones på den andra.
Hon vinklar utställningen på spiralen, piruetten, rörelsen som går genom så många av Jones verk.
- Verken presenteras inte i kronologisk ordning. Jag har i stället valt att börja med två terrakottatavlor, Harlekin och Columbine, säger hon och visar hur tydligt man ser den joneska spiralrörelsen.

I Uppsala är han representerad med Rosa Fontana, fontänen på Västertorg i Eriksberg, och med Sten på sten, i folkmun kallad Laxtrappan, vid Slottskällaninfarten till Akademiska sjukhuset. Två konstverk som inte alltid varit välskötta, som till och med varit utan det vatten, som hör dem till.
- Men jag besökte båda verken förra veckan, och då var vattnet igång på bägge ställena, säger Küllike Montgomery.
Medan dessa två verk ständigt finns på plats, pågår Arne Jonesutställningen i Bror Hjorths hus 13 juni - 6 september. I galleriformat finns där till exempel hans välkända Katedral, som på samma gång ger associationer till strävbågar, kyrklig gotik, sval rumslighet - och samspelet mellan en kvinna och en man i dans eller annan rörelse. Katedral hittar man annars bland annat i Mästarnas park i Hällefors och utanför konstmuseet i Norrköping.

I början av 1960-talet var ett av Arne Jones verk orsaken till en konstdebatt i just Norrköping: hans rörliga verk Spiral Åtbörd, som blev stadens logotype. Plåtigt åbäke eller vackert konstverk - meningarna gick isär. Men skulpturen kom att bli folkkär. I Norrköpings bästa stunder är "Spiralen" belyst och i rörelse med vatten frasande ur hundratals små hål.
Av vitt målat trä är modellen till den monumentala skulpturen Elementen, som Arne Jones tillsammans med arkitekten Klas Anshelm ville gjuta i betong vid Öresund. Ett konstprojekt i husstorlek som aldrig kom att bli förverkligat.
- Anshelm ville göra arkitektur som var konst och Jones ville göra konst som var arkitektur, berättar Küllike Montgomery.
Hennes intresse för Arne Jones fick en rejäl start 1967, når hon som 24_årig konstvetare fick i uppdrag att ställa samman och presentera en utställning om 1947 års män för Norrköpings konstmuseum. Då träffade hon bland annat såväl Arne Jones som Olle Bonniér, Pierre Olofsson och Lennart Rodhe.
- Även stora konstnärer kan glömmas bort om deras verk inte ställs ut, om det inte görs filmer om dem, om de inte uppmärksammas i tv, säger Küllike Montgomery, som har gjort det till en mission att värna om just sådana konstnärer. Varav Arne Jones kan sägas vara en.

Arne Jones i Bror Hjorths hus

Två konstnärsateljéer möts, när musiechef Küllike Montgomery i dag avslutar våren i Bror Hjorths hus i Uppsala med att öppna en utställning hon drömt om hela sin tid i den rödmålade konstoasen vid Norbyvägen.