Armadillo är namnet på en dansk bas i Helmandprovinsen, södra Afghanistan. Talibanerna hålls på replängds avstånd av granater och obemannade spaningsplan. Här tillbringade filmaren Janus Metz och fotografen Lars Skree tre månader tillsammans med några av de danska soldater som funnits i landet sedan 2002.
Det börjar som en Vietnamfilm; helikoptrar svävar fram i tystnad, soldater smyger i disigt motljus. Man kan ha invändningar mot att bilderna är så vackra när de skildrar en så smutsig verklighet och kanske är det de senaste tjugofem årens krigsfilmer som färgat av sig – eller så är det faktiskt så kriget ser ut för soldater i främmande land. Det kan vi så klart inte veta, vi som aldrig ens varit i närheten.
Klart är att vi kommer fruktansvärt nära; Metz och Skree är med soldaterna i strid, när de slötittar på porr eller ringer hem till mamma. För att vinna förtroende ger man lite godis till barnen och kompenserar med sedlar för dödad boskap, bombade hus eller söndersprängda barn. Danskarnas tro på att det fungerar säger antagligen mer om människans förmåga att bortse från verkligheten än på metodens faktiska effektivitet.
Kontrasten mellan de tungt beväpnade soldaterna och de små barnen i färgglada kläder är hjärtskärande, omänskligheten i soldaternas uppdrag är påtaglig oavsett om vi stirrar in i de skräckslagna ögonen hos den som sårats, hör de lättade skratten efter att fem sårade fiender ”likviderats på det mest humana sätt vi kunde” eller får lyssna på en afghansk man som berättar att hans mamma och lille son dödats av danskarnas granater.
Man kan säga att kriget är som fotboll – man lär sig en del när man tränar, men det är inte detsamma som att spela match. Man kan också säga att det är som att gå på tivoli och bara åka den tråkiga karusellen – all dressed up and no one to blow.
Armadillo försöker gripa om det här ofattbara och lyckas med det – antagligen är det just därför den använts som slagträ både av förespråkare och av motståndare i debatten om att behålla danska soldater i Afghanistan. Att också Sverige har stridande soldater i landet gör filmen knappast mindre angelägen.