Varför tenderar vi så ofta att uppröras av nya byggnader i vår närhet?
– Arkitektur är att jämföra med den byggda bilden av oss själva, och om vi upplever att den bilden inte är sann blir folk upprörda. Till skillnad från böcker eller teateruppsättningar vi inte tycker om, kan vi heller inte undvika offentliga byggnader.
För tre år sedan kritiserades det då färdigställda Psykiatrins hus i Uppsala av bland andra patientgrupper för sin utformning. Uppstår byggnadskonflikter i regel då man inte lyssnat in allmänheten tillräckligt?
– Jag är inte tillräckligt insatt i just Psykiatrins hus för att säga något om den byggnaden. Men i många fall kan man komma tillrätta med dessa problem genom att lyssna bättre och ha en bättre dialog, det jag kallar "den goda konflikten". För visst måste man hitta eventuella fel och brister innan byggnaden blir verklighet.
Vad var det som inspirerade till boken "Bygge och bråk"?
– Upprinnelsen var faktiskt Slussen-projektet, som jag både har precis utanför fönstret och som jag varit engagerad i som arkitekt i samband med en tävling inför bygget. Hur kunde processen gå så fel, att ingen alls nu känner något engagemang eller iver inför bygget? Jag är intresserad av hur en väl gestaltad miljö kan få platser, och därmed också människor, att växa. För att Slussen ska bli en sådan plats, tror jag att det behövs en gemensam målbild.
Finns några kända exempel från Uppsala i din bok?
– Jag tar upp en av Sveriges saftigaste arkitekturkonflikter, nämligen
Helgo Zettervalls omvandling av Uppsala domkyrka 1885-93. Den striden kom att innefatta stora delar av Kultursverige, inte minst Verner von Heidenstam som engagerade sig starkt mot vad han uppfattade som en vandalisering av domkyrkan. Efter det följde en helt annan inställning till restaurering, med långt större respekt för historien.
Föreläsningen "Konflikterna som format staden" arrangeras av Konstvetenskapliga institutionens vänner och äger rum måndag 15 februari kl 19 i Ihresalen, Engelska parken.