När Veronica Maggio i går, torsdag, äntrade Fantasia-scenen på Peace & Love-festivalen visste jublet inga gränser. I en timme äger det blonda popundret från Uppsala hela festivalen. Hon sjunger om ungdomssvärta och olycklig kärlek, och publiken verkar kunna varje textrad.
– Det här är min favoritlåt på skivan tror jag. Det är skönt att skriva musik när man är lite arg, säger Veronica Maggio i mikrofonen och kickar igång Alla mina låtar.
Många flämtar efter luft i den stekheta solen men publikhavet verkar inte få nog av Maggio. Det råder inga tvivel om att hon är en av landets populäraste artister efter att ha släppt sin senaste hyllade skiva.
Lite mindre folkkär men minst lika värd att se är I Blame Coco, som spelar en stund senare. Med raspig röst levererar hon medryckande rock med elektroniska influenser. Samtidigt bjuder Ziggy Marley på reggaerytmer och baktakt på den största scenen Utopia. Vem som är hans far behöver knappast nämnas.
Kort och gott kan de flesta musikälskare få se just den sorts musik de gillar. Och det verkare vara just den vilda blandningen av musik som lockar många festivalbesökare, bland annat Joakim Lundin, Gustav Sköld och Lars Fridsjö från Uppsala. De är på Peace & Love-festivalen för första gången och ser fram emot att se Håkan Hellström och The Strokes.
– Det finns många bra artister som spelar här. Det är bredden som är dragplåstret. Och det är många trevliga människor också, säger Joakim Lundin.
Oset från langostånden blandar sig med älgkebabslukt. Solen lyser över Borlänge, som den brukar när freds- och kärleksfestivalen drar igång. Antalet sålda biljetter är återigen rekordhögt, över 42 000, det exakta antalet vill festivalledningen inte avslöja förrän på lördag.
Det mesta är alltså som det brukar. Men trots det så finns inga spår av slentrian eller tappad glöd bland varken artister eller publik. Långt ifrån. För på scenerna bubblar det av liv. Lykke Li har avancerat till en större scen än förra gången hon besökte festivalen, och hon fyller ut den. Hängivet greppar sångerskan ett par trumpinnar och röjer loss tillsammans med trummisen.
– Är ni redo att dansa? ropar hon ut över fältet.
Borlängepubliken verkar redo, om inte för att dansa, så i alla fall på att gunga med, och efter det är det dags att välja ännu en spelning från det musikaliska smörgåsbordet.