Skeppsholmen onsdag-torsdag
Lisa Miskovsky
Eva Dahlgren
Bo Kaspers Orkester
Maceo Parker
Kanye West
Lisa Miskovsky övertygar. Det här är inte jazz utan någon slags pop-soul-country-amerikansk västkustrock med nya influenser. Hon har funnit ett personligt uttryck med vassa kanter, hon har karisma och sjunger energiskt.
Visst, Lisa Miskovsky har hållit på med musik sedan hon var liten, har faktiskt varit med i landslaget i snowboard, surfat och spelat hockey och på scenen spänner hon minsann sina musikaliska muskler. Kompositionerna blir ändå för tillbakalutade och enahanda.
Tillbakalutad mysig pop i ordets rätta mening blir det med Bo Kaspers Orkester. Många som lyssnar till Bo Kaspers Orkester tror kanske att de lyssnar till jazz, men deras musik har ingenting alls med den konstformen att göra.
Jo, i öppningen Vi kommer aldrig att dö som är bländande finns jazzstuket tack vare trumpetaren Peter Asplunds raka, rytmiska och intensiva spel. Han verkar spelsugen som aldrig förr, men efter ett nummer tar det roliga slut. Bo Kaspers Orkester framstår som föredettingar, men de första minuterarna var magiska och en av den här veckans höjdpunkter.
Jordnära, drömmande, poetisk, nostalgisk, popig, rockig... Eva Dahlgren skapar en intim och mjuk känsla med publiken. Hennes spelning blir skärvor av en lång karriär. Hon har både känsla och värme och rätt vad det är så spricker känslorna i rockiga nummer.
Allra bäst är hon i de mjuka numren där hennes mycket fina poetiska texter som Snö framträder så klart mot hennes kärva, vemodiga röst.
Konserten med Kanye West öppnar i ett rasande tempo. Han fullständigt studsar fram över hela scenen, från den ena sidan till den andra. Musiken pumpar på och studsar den också och för Diamond´s Are Forever framåt i olika rytmiska riktningar och en rad olika läckra ljudeffekter radas upp. Det är bara början.
Han backas upp av violinister, cellister och en harpspelare! Fräcka stråkarrangemang vävs samman med Kanye Wests samplingar. Stundtals skapas en meditativ känsla och han visar vilken kreativ hip-hop och rappare han är. Bättre än så här kan det knappast bli.
Halvvägs in i spelningen ger han sig på två potpurrier. Först av hans egna skatter, sedan av andras som Eurythmics. Potpurrierna består av småsnuttar som spelas upp var för sig med pauser mellan. Greppet blir något av ett galet upptåg.
2 procent jazz och 98 procent funky stuff, skrev jag om Maceo Parker när han senast besökte Skeppsholmen för tre år sedan. Nu har han spätt på andelen jazz och soul. Det kläder honom. Maceo Parker var i god form och gjorde en varierad spelning.