I år har de tyskspråkiga programmen satt sin prägel på det mesta. Det har gått bra för Tyskland, Österrike och Schweiz. Aldrig hade man väl kunnat tro att det skulle finnas ett sådant uppdämt intresse för den litterära kulturen i ett grannland, som dessutom är vår viktigaste handelspartner. Det är inte utan att man kan ana, att vändpunkten äntligen inträffat. Och att illviljan, all skepsis och misstro nu kan bytas mot ett levande och berättigat intresse.
Det är i så fall inte en dag för tidigt. Sverige har mycket att lära av vårt södra granne och dess grannstater. Här tar man fortfarande människorna och de kulturella behoven på allvar. I diskussionsprogrammen på mina prenumererade tv-kanaler hemma, ZDF och 3-Sat, får de inbjudna experterna tala till punkt. Tidningarna ägnar sig åt analyser och bakgrunder av sådant som annars kallas information och snabbt flimrar förbi. I Uwe Tellkamps under året till svenska översatta roman Tornet är det en grupp bildningsborgare som svarar för motståndskampen mot överheten i det som var det centralstyrda DDR.
Årets bokmässa, som avslutades i går, blev en stor framgång för årets tema, Tre länder ? ett språk. Programansvariga kan ta åt sig en ansenlig del av äran att den här upplagan blev en av de allra bästa. Till skillnad från förra gången Tyskland stod i centrum hade man bjudit in några av de allra bästa av de yngre författarna. Och alla visade de prov på, att det är den tyskspråkiga litteraturen som i dag har initiativet. Programmen på mässan innehöll många exempel. Och den blandning av språk, kulturer och människor som finns i Tyskland, har knappast någon motsvarighet på annat håll.
Nobelpristagaren Herta Müller kom givetvis genom sin närvaro och sin oförtröttliga kamp mot dagens diktaturer att prägla åtskilligt. Men hon var också djupt personlig, när hon berättade om sin flytt till Tyskland och rädsla att hennes språkförmåga inte skulle räcka med det modersmål hon lärt sig i den rumänska förskingringen. I ett seminarium om de tre tyska språkområdena förklarade kritikern Peter von Matt, att litteraturen på tyska långt ifrån har en begränsad geografisk avgränsning och lämnade som exempel såväl Canetti och Paul Celan som Hans Arp, Kafka och just Herta Müller. Detta program liksom många andra slog med eftertryck fast, att det finns skäl att revidera alla gamla klichéer, fördomar och förutfattade meningar, som oftast bygger på ren okunskap. I Tyskland vet man däremot en hel del om Sverige. Det är dags att åstadkomma lite balans i den ekvationen.