Ardy Strüwer målar för livsglädjen
Ardy Strüwer är i Uppsala med sin största utställning någonsin norr om Stockholm. Hans fågelkvinnor, bröst och pepparfrukter i rött, grönt och blått har fått sällskap av svartvita teckningar.
Svartvit utmaning
Men så finns där också något nytt. En serie teckningar där gråskalan råder.
— Det här är ett experiment. En utmaning. En period, säger konstnären.
Han har också gjort en bok av teckningarna: Drawings for colourblind dreamers. Den ligger distinkt svartvit bredvid den röda katalogen Some of my favourite paintings.
Han säger att han har vilat sina ögon från årtiondens färgprakt och återknutit kontakten med det svartvita fotografi han alltid har tyckt om. Fast nu är gråperioden över.
Ardy Strüwer vill att hans färgstarka målningar ska vara en optisk oas, där vi kan vila våra ögon. Ett motdrag mot gråheten i världen.
— Jag överlämnar till författarna att komma med djupa livsbudskap.
— De är bättre på det än jag, säger han.
Å ena sidan. Å andra sidan säger han:
— Min uppgift är att sprida livsglädje, värme, sensualitet. Jag målar drömmen om kvinnan och om sommaren som aldrig tar slut. Jag är absolut ett barn av flower power. Make love, not war ...
Drömsommar
Första gången han besökte Sverige var sommaren 1959. Just en sådan drömsommar med en ständigt blå himmel över ett friskt, rent, blommande landskap.
Han blev förälskad. I landet.
Och så hade han sett Hon dansade en sommar med Viveca Lindfors.
Ynglingen från Holland, född 1939 i dåvarande Batavia (Jakarta) på Java i Indonesien, kunde lägga svensk till sina identiteter när han flyttade till Sverige 1961. Åtminstone så småningom: han blev kvar över 30 år.
Numera kan han säga fransman också, eftersom han har bott i Frankrike de senaste 16 åren. Men det säger han inte. Han trivs inte med den rasism som finns i det franska samhället och med de besserwisserattityder han tycker att han ofta möter hos fransmännen. Så han planerar att flytta från byn Monfort l'Amaury väster om Paris.
— Det är för bourgeois och tråkigt. Jag känner mig isolerad.
I byn ägnar sig både hustrun Gunnela och dottern Ardina åt hästar. Det är skälet till att de bor där. Men nu får det bli Paris som bas, säger Ardy Strüwer.
— Paris älskar jag!
50 år som konstnär
Till Konstfrämjandet i Uppsala har han medfört hundratalet tavlor. Där hänger förutom de svartvita teckningarna, ett stort antal grafiska blad och oljor. Han säljer bra i Sverige. Har återkommande köpare, särskilt från Göteborg.
Hur kommer det sig att han ställer ut i Uppsala så ofta? Senaste utställningarna var 2002 och 2004.
— Jag har ingen särskild anknytning till Uppsala, men till Konstfrämjandet.
Vad är det han bjuder Uppsalapubliken?
— Mina 50 år som konstnär, säger han och rättar till bandanan i indonesisk batik, som han alltid har på huvudet.
I det största rummet hänger bland annat ett antal oljemålningar i varierande storlek. Alla lyser av färg.
Fyrsiffriga priser
Grafiken finns i ett mindre rum och i entrén. Där är priserna fyrsiffriga, i stora salen ofta femsiffriga.
Fågelkvinnorna iakttar betraktaren. Från deras bröstvårtor utgår linjer som antingen för betraktaren in i bilden eller leder figurerna ut ur bilderna. Fjärilar spänner ut sina vingar, svarta flyglar står i färgregn, Marilyn Monroe skymtar i collagen. Det är mycket rött, grönt och blått.
Flygeln har sin historia:
— Jag bodde hos Staffan Scheja i New York. Hans flygel tog upp ett helt rum och var som en stor hotande insekt, tyckte jag. Jag var tvungen att göra något.
Så han tämjde flygeln, bevekte den med färgglad generositet och satte den inom ram.
Sammantaget har han arbetat uppåt åtta år i New York. En period målade han i samma ateljé som Andy Warhol — och förde in Marilyn Monroe-ikonen i sitt eget måleri.
Har han någonsin kritiserats för att vara för dekorativ?
— Nej. När man sätter upp en tavla i sitt hem blir den dekorativ, hur den än är. Dekorativ har fått en oförtjänt negativ klang. Jag är gärna dekorativ.
Ardy Strüwer fyller 67 år 11 maj. Går målare i pension?
— Nej. Bra konstnärer blir över 80 år och fortsätter måla. Det ger hopp, eller hur!
Så jobbar vi med nyheter