Är Uggla vår största poppoet?

I kväll ger en av Sveriges största poeter konsert i Uppsala. Nej, jag pratar inte om Plura Jonson (han spelar i morgon), inte heller om Lundell (han kommer i november), inte heller om någon annan av de vemodiga män med flanellskjorta och skägg som brukar falla under kategorin rockpoeter. Nej, jag pratar givetvis om Magnus Uggla.

Detta missförstådda snille som i själva verket är en av vårt lands allra bitskaste och mest klarsynta satiriker. Detta var i alla fall vad min första lärare i litteraturvetenskap vid Linköpings universitet en gång påstod. Heidenstam, Södergran och Tranströmer i all ära. Uggla, det var en riktig poet det! 

Jo, han använde just det ordet. Poet. Nog för att detta säkert var en medveten taktik från lärarens sida, tänkt att avdramatisera och ta bort lite av den fisförnäma aura som lätt omger litteraturen, särskilt för en samling pinfärska litteraturstudenter. Men jag tror att det också till viss del var alldeles uppriktigt menat. Uggla är en stor tecknare av den svenska mentaliteten, en vass samhällsskildrare. Ungefär så gick resonemanget.

Jag måste erkänna att jag aldrig riktigt förmådde köpa min gamla lärares resonemang. Jag menar, en textförfattare som skrivit en refräng som går ”Pom på pom oh oh oooooo / na na na shobidooa /oooooooo na na na ou ououå / Pom på pom oh oh oooooo / na na na shobidooa /oooooooo na na na ou ououå” förtjänar kanske visserligen att kallas poet. Men en av vårt lands största? Jag vet inte.

Vad jag däremot med åren upptäckt är att Uggla, innan han föll in i sin allra värsta ”pom-pom-estetik”, var en förvånansvärt bra artist. De tidiga plattorna, från 70-talet, är fantastiska. Som det glammiga debutalbumet Om Bobbo Viking, med de ljuvliga låtarna Hallå och Rock ’n’ Roll Revolution. Eller det punkiga tredje albumet Va ska man ta livet av sig för när man ändå inte får höra snacket efteråt, med den fina Balladen om 70-talets bästa rockband. En låt som handlar om en konsert med Mott the Hoople 1971, där refrängen går ”Åh, vilket drag, vilket underbart drag / Åh, vilket drag, vilket helvetes drag”.

Om Uggla håller sig till sitt gamla 70-talsmaterial kan de där raderna säkert även gälla kvällens konsert på Flustret. Om de är stor poesi låter jag dock vara osagt.