Jag har aldrig träffat någon som har tyckt om SVT:s program Debatt, än mindre läst om någon som tycker om det. Ändå är ni ungefär tre hundra tusen som tittar på det varje gång. Var är ni någonstans?
Jag älskar definitivt inte allt som sägs i Debatt men jag tycker väldigt mycket om programmet, och till skillnad från många andra är jag övertygad om att det och andra tv-sända debatter verkligen behövs.
Allt fler samtal äger nämligen rum inuti hermetiskt tillslutna åsiktsbubblor där alla bara bekräftar varandra hela tiden. Där må det vara friktionsfritt och mysigt för både dig och mig, men för samhället i stort är det förödande.
Vi behöver i stället fler arenor där världsbilder krockar, där de som är extremt övertygade om något ställs öga mot öga med dem som är extremt övertygade om motsatsen. När meningsmotståndare drabbar samman under några minuter i tv sker en tydlig polarisering och det kan se ut som att deltagarna står ännu längre från varandra än innan debatten började. Men det är inget jämfört med hur långt de skulle stå från varandra om de aldrig någonsin möttes.
Trots att behovet av offentlig debatt är så stort så hör jag allt fler klaga på den. Det talas om ”apberg” och om uppmärksamhetsknarkande galningar som gastar och avbryter varandra så att man får ont i huvudet. Ofta framförs kritiken i nedlåtande ton, som att man står över sådant ytligt tjafs.
Jag tror att många helt enkelt har felaktiga förväntningar på tv-debatter. De kanske tror att deltagarna kommer att resonera sakligt kring ett ämne för att sedan komma fram till någon sorts gemensam lösning.
Tv-mediet lämpar sig inte alls för den sortens konstruktiva diskussioner, eftersom det är ett utpräglat känslomedium. Tv-debatter är snarare en sorts ventil, ett sätt att lätta på trycket kring brännande heta frågor, utan att för den skull lösa dem eller komma vidare.
Somliga verkar tycka att sådant är genuint obehagligt eller bara jobbigt. Jag tycker tvärtom att det är uppiggande och energigivande, så länge debattörerna håller sig borta från låga personangrepp eller hatpropaganda. Även i det avseendet brukar tv-mediet faktiskt ha en välgörande effekt.
Lamporna är nämligen väldigt påträngande och starka i en tv-studio. Miljön är så långt från anonyma kommentarsfält man kan komma. Tv är total öppenhet, något som vi också behöver mer av i ett debatt-Sverige där allt för många bedriver hätska tangentbordskampanjer i det fördolda.
Sverige brukar beskrivas som ett land präglat av konsensustänkande, ett land där chefer alltid ser till att förankra beslut hos medarbetarna innan de fattar dem och där man gärna inte ger uttryck för en avvikande åsikt eftersom det kan störa det viktiga samförståndet. Kanske är det därför så många har så svårt för pulshöjande ordkrig?
Jag är i alla fall övertygad om att vi behöver mer debatt, inte mindre, och om du inte håller med mig om det så debatterar jag gärna saken med dig.