– Nej, inte mer än mina andra böcker. Som alla författare plockar jag alltid in självupplevda delar när jag skriver. Boken handlar om en ung flicka som rör sig i vissa miljöer i nittiotalets Stockholm, och då blir det lätt så att många läser in saker i texten.
Du har hunnit vara ute och prata en del kring boken. Vilka reaktioner har du mött?
– Det är ganska många som har känt igen sig i boken, faktiskt både män och kvinnor. Läsare har ofta en förmåga att identifiera sig med karaktärerna, vilka de än är.
I romanen söker en ung kvinna efter manlig bekräftelse, tvärt emot de jämställda normer hon är uppväxt med. Måste nästa generation alltid göra uppror mot sina föräldrar?
- Nej, men man måste alltid ifrågasätta saker och ting.
Du medverkade 1999 i den feministiska antologin Fittstim. Behövs det en ny Fittstim i dag?
- Det tycker jag inte att det gör. Däremot skulle jag gärna läsa en antirasistisk Fittstim, där mörkhyade skulle få berätta om sina erfarenheter. På det området har vi inte hunnit lika långt.