Apropå konsten att vara exakt
KOMMENTAR. Roy Andersson har något viktigt att berätta. det får inte sjabblas bort i snabba tagningar och hastiga bildlösningar, skriver Anna Ehn.
Roy Andersson - noga med detaljerna.
Foto: Jonas Ekströmer/SCANPIX
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Ett sökande som får ta den tid det kräver. Något annat vore otänkbart. Roy Andersson har något viktigt att berätta, något som är på allvar. Och det får inte sjabblas bort i snabba tagningar och hastiga bildlösningar.
Jag minns när jag var statist i långfilmen Sånger från andra våningen. Hundratals personer samlades i Slite kalkbrott på Gotland. Vi vitsminkades, en efter en, och radades upp på läktare. I slänten stod även pappgubbar, allt för att förstärka intrycket av en hotande massa. Långt bort, knappt så att vi såg, spelades själva scenen in. Ni kanske har sett den? När människor knuffas utför ett stup och i bakgrunden står kungaparet och vinkar och ännu längre bort vi i publiken. Scenen togs om och togs om. Roy Andersson ropade uppmuntrande i megafonen: håll ut! En tagning till! Vi fick nytt puder. Lunch. Ny tagning. Nytt puder.
Jag vet inte exakt hur lång scenen blev i filmen, kanske ett par minuter bara, trots en hel dags inspelning. Så det var uppenbart att här lämnades ingenting åt slumpen. Här fanns en vision, och den skulle uppfyllas.
Jo, Roy Andersson har något viktigt att berätta. Ett patos, en vilja att förmedla något om vad det innebär att vara människa, det onda och det goda. Och för att göra sitt ämne rättvisa, måste han hitta en exakthet i uttrycket. Den där exakta formuleringen.
Fotnot: Nyligen visades en utställning om filmskaparen Roy Andersson på Museum of modern art i New York. Boken Vår tids rädsla för allvar gavs ursprungligen ut i två omgångar, 1995 och 1997. Nu finns den i reviderad och kompletterad nyutgåva.