Att säga att Franz Kafka var en av 1900-talets märkligaste författare är knappast en överdrift.
Kafka växte upp i en assimilerad medelklassfamilj av judisk börd i Prag och dog 1924 i struptuberkulos på ett sanatorium utanför Wien. Vid sin bortgång var han känd i en trängre litterär krets, senare blev han ett världsnamn.
Än i dag rasar en strid om arvet efter Kafka. För en tid sedan kom ett utslag i arvstvisten från familjerätten i Tel Aviv. Domen innebar att manuskripten som ligger nedpackade i bankvalv i Zürich och Tel Aviv skall överlämnas till Israels nationalbibliotek. Biblioteket har lovat att göra materialet tillgängligt på internet för forskare och alla intresserade. Svenska tidningar hade en notis om saken, men nog är tvisten värd ytterligare uppmärksamhet.
Många känner till att Kafka hade uppmanat sin vän Max Brod att bränna alla efterlämnade papper. Som tur var gjorde inte Brod det. I stället började han på 1920-talet att publicera en rad av Kafkas verk. När tyskarna ockuperade Tjeckoslovakien flydde Max Brod 1939 och smugglade med sig manuskripten till Palestina. Brod kom att bo i Israel till sin död 1968. Arkivet övergick då till hans sekreterare och förtrogna Esther Hoffe. I samlingarna ingick manuskript och efterlämnade papper från både Max Brod och Franz Kafka.
1988 sålde Eva Hoffe manuset till Processen för nära två miljoner dollar. Den litterära världen fick skrämselhicka. Skulle Kafkas kvarlåtenskap spridas över världen till diverse penningstarka samlare? Processen hamnade dock i det tyska litteraturarkivet i Marbach.
Esther Hoffe dog 2007 och åter undrade många vad som skulle hända. Materialet övergick till hennes båda döttrar Eva Hoffe och Ruti Wisler. Det är mellan dem, uppbackade av det tyska litteraturarkivet, och den israeliska staten som striden fortsatt att stå. I den aktuella domen heter det att döttrarna endast hade fått rätten att förvalta arkivet, men att Max Brod redan 1948 i ett testamente uttalat sin önskan att hans arkiv skulle gå till ett judiskt bibliotek, senare specificerat som Israels nationalbibliotek i Tel Aviv.
Striden är inte vilken arvstvist som helst. De flesta tycker nog att det är viktigt att Kafka-arkivet hålls samman och blir tillgängligt för forskare och andra. Men den långa striden har rört upp känslor och ställt frågan: Vem tillhör Franz Kafka? Han levde nästan hela sitt liv i Prag, ville bosätta sig i Berlin, hade en ambivalent inställning till det judiska arvet, trots allt vad Brod påstod, och skrev allt på tyska. Många sliter och drar i Kafka. Var han en judisk, tjeckisk eller tysk författare? Bäst har det kanske formulerats så här: Kafka tillhör alla och ingen, han tillhör mänskligheten.
Men striden om arvet är kanske inte över. Eva Hoffe, har sagt att hon skall överklaga domen.
Tips: Den som söker en god vägledning i Kafkanien rekommenderas att läsa Torsten Ekboms Den osynliga domstolen (2004).